Inlägg i debatten.

Inlägg i debatten

Det är den 15 september 2014. Sverigedemokraternas första dag som regerande riksdagsparti. De vann valet med en betryggande majoritet av rösterna.

Och Jimmie Åkesson är ängslig.

”Hur kan det komma sig?”, tänker säkert många. Ni kan fortsätta tänka, ty detta är ingen fråga som Jimmie tänker svara på. Det är förståeligt.

Åkesson är kär. I en man. Från Iran.

Detta scenario har min kollega Ida Blomstrand och jag haft som utgångspunkt i arbetet med vår kommande film, Den blå blommans väg. För håll med om att det är en kittlande tanke, att en sån som Åkesson plötsligt skulle råka känna något som är ”fel”?

Han begriper inte varför. Han har aldrig tidigare tittat åt en man, för varför skulle han? Åkesson är ju heterosexuell. Och inte nog med det – han är heterosexuell, vit, kristen, manlig partiledare för det socialkonservativa SD. Vars politik värdesätter dessa egenskaper mer än något annat.

Riksdagsvalet 2014 var inte vilket val som helst. Det var valet då svensken beslöt sig för vad det innebär att vara svensk, vad det innebär att vara ”en av oss”. Föga förvånande kände majoriteten väljare samhörighet med SD:s definition av svenskhet. SD var nämligen partiet som förespråkade det normativa. Det gemensamma. Det som skapar ett tryggt samhälle befriat från det obegripliga, det främmande.

Det obegripliga, det främmande, du och jag. Vi som aldrig tillåtits känna samhörighet med massan, men som hasat oss fram ändå. Vi har ju haft varandra. Tillsammans har vi vågat säga ifrån när någon behandlat oss som skit. När någon kallat oss saker vi själva inte kan känna igen oss i. Och vi har alltid i viss mån haft politikerna på vår sida.

Fram tills idag. Detta är första dagen i våra liv som makthavarna medvetet gör skillnad på de som är normala, och vi som är annorlunda. Vi som är ”de smaklösa figurerna i Prideparaden”. Vi som är ”det största utländska hotet sedan andra världskriget”. Vi som aldrig ens träffat de som väljer att kalla oss dessa saker.

Och mitt i denna röra; Jimmie Åkesson, som inte kan bedyra sin kärlek till den där mannen från Iran. Åkesson, som i utkastet till sin bok, Satis Politio, skrev att han aldrig någonsin kommer att förstå sig på homosexuell kärlek. Det är nog inte heller många som hade krävt det av honom. Åkesson var ju trots allt hetero ut i fingerspetsarna då det begav sig, liksom alla andra som ännu inte hunnit känna attraktion till en människa av samma kön.

Idag förstår han bättre. Synd bara att ingen annan gör det. Och han har bara sig själv att skylla.

Alexander Kuronen
Student, Medieproduktion, Högskolan i Halmstad

Efter den 14:e September.



Idag möttes vi av
en artikel i ETC där representanter från det antirasistiska nätverket IMR (Inte rasist, men) förklarar att de kommer föra den antirasistiska kampen väldigt hårt ända fram till valdagen och att vinsterna vi gör måste firas. Vi håller med, vi har kommit en bra bit och det breda engagemang som sprider sig bland gemene man är definitivt värt att uppmärksamma.

Men vad vi tror kan hända är att man faller in i passivitet i och med att man tror sig vara nära ett samhälle fritt från rasism. Vi kan inte försätta vårt hopp i tysta majoriteter eller dagstidningar. Kampen måste fortsätta framåt, aktivt och under fortsatt utveckling. Vi kommer precis som IRM att fortsätta kämpa hårt ända fram till valdagen.

Vi ska dock komma ihåg att det även finns ett liv efter den 14:e September. Vi kan inte sätta oss ned och ta en glas nu och vi kan inte göra det efter September heller. För vi är inte en del av etablissemanget och vi lever inte efter mandatsperiodernas klocka.
Segrar kan ha ett viktigt symboliskt värde men kampen mot rasism och för jämlikhet kan aldrig bli perfekt. När den här generationens antirasism institutionaliseras lämnar det dörren öppen för extremhögern att stå som det radikala alternativet. Det är därför vi ser med viss tvetydighet på IMRs debattartikel och vi tror att det finns delar av den antirasistiska rörelsen som gör det med oss.

Att få medier och de etablerade politiska aktörerna att reagera på ens arbete är inte nog. Detta även om arbetet man gör är bra. Vi delar inte synen som framförs i debattartikeln, vi anser att folk redan nu firar vinsterna. Däremot är det en bit kvar tills att det demokratiska engagemanget som finns i gräsrötterna accepteras som en del av samhällsmaskineriet utan att det assimileras till detta.

Vi har inte råd att se kampen i form av vinster och förluster. Vi måste mäta den i förändring och där har vi en bit kvar att gå. Den här hunden fortsätter hoppfullt att skälla även efter September.

- Johan och Dennis, Nätverket Mångfald.




Ofrivilligt perspektiv: Om den tyste.

I en värld där även klassiskt skygga yrken kräver mer och mer nätverkande kommer alltid den blyga personen få stå tillbaka. Detta oavsett talang och nedlagt arbete. Oavsett vilja och förhoppningar.

Maik Meid
Det är inte bara en butikspersonal eller en bibliotekarie som man söker tjänst som, det är även en person som orkar, vet och bryr sig om hur man ska umgås med folk. En händig kompis.

En relativt sund tanke kan tyckas. Människor gillar att bli bra bemötta, de ogillar stela sociala situationer och vem är egentligen inte hellre i sällskap med ett charmtroll istället för en tyst fé? Varje tjänst som kan fyllas på arbetsmarknaden kan göras bättre genom att man är service-minded eller att man kan vara rolig med kollegerna på fikarummet.

Personer som av en eller annan anledning inte är lagda åt det pratsamma hållet är mindre efterfrågade. Både på arbetsmarknaden och i rent sociala sammanhang.
Oavsett om du har Asperger Syndrom eller helt enkelt bara är den där personen som helst gör annat än att planlöst tala så får det liknande konsekvenser i livet.

Frånvaron av chanser för dig som inte kan manipulera din omgivning genom prat kommer antagligen kännas. Och det är just frånvaron av något som är hindret, det är som oftast ingen som medvetet kommer stå i vägen för att du ska kunna leva ut dina drömmar på samma villkor som den äventyrliga societetspersonen.

Ingen kommer slå dig över huvudet med en paddel efter den misslyckade arbetsintervjun, men det obesvarade löftet om att "vi hör av oss" kan kännas rätt tungt emot huvudet det också.

Det paradoxala i det hela är att Herr eller Fru Tyst antagligen är den personen som inte tar upp sina problem med dig. Kanske kommer det ut lite då och då. Ett sms här, en snabbt yttrad mening där. Men det här är inte personen som du kommer ha timmeslånga intima samtal med.

I en värld där social kompetens och nätverkande värderas högt borde folk ändå ta mer hänsyn till folk som helst inte gör mycket väsen av sig. Oavsett anledningen till tystnaden. Alla kan inte förväntas att vara socialt kompetenta eller ha "go getter"-attityder. Ändå förväntas alla kunna ha det, det ingår i samhällssystemet.

Man är, enkelt uttryckt, personen som hellre är tyst.

Det måste ju givetvis respekteras. Även i vårt socialt hetsande samhälle. I en värld där hänsyn bör tas till alla, oavsett kön, sexualitet eller hudfärg, är den tyste personen fortfarande karaktärstroget skygg.

Karlsson: Ändra åsikt efter fakta, inte fakta efter åsikt



Jag har varit debattör rätt så länge nu och jag ser fler och fler göra samma misstag. Detta misstag har nu funnit sin väg in i Riksdagen och då tycker jag det är dags att utbilda läsarna.

Det jag pratar om är att ändra eller hitta på fakta för att styrka sin åsikt istället för att bygga åsikten runt faktan som finns.

  Som ni ser i serien SD-statistik här på sidan, så är Sverigedemokraternas topp-namn i hög grad skyldiga till detta. Därför tycker jag det är lättast att använda dem och deras uttalanden som exempel här.

  Här är inledningen till Åkessons omdiskutterade debattartikel i Aftonbladet, betitlad "Muslimerna är vårt största utländska hot":
  "En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering."

  Här börjar Åkesson med en hel paragraf med "fakta", som han inte på något sätt styrker. Sedan kommer slutklämmen, åsikten, som baseras helt på den "fakta" som precis pressenterats.

  Vidare skriver han:
  "Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen."

  Återigen börjar det med något han porträtterar som fakta, men som inte har någon antydan till källa och sedan kommer en åsikt baserat på tidigare uttalande. Denna gången tog han det dock ett halvt steg längre och försöker få åsikten i sig att se ut som fakta, genom att beskriva den på det sätt han gör.

  Vad kan man då göra för att förbättra detta argument? Ja, man kan ju börja med att ange källan. Man måste inte ha forskningsinstitut och statistikansammlare som källor för att vara en trovärdig talare, men man måste tala sanning när det är sanning man påstår sig komma med. Därför blir man automatiskt mer trovärdig bland de som delar ens åsikt om man på något sätt visar vart man hämtat sin fakta ifrån.
  Du hör ofta andra politiker säga saker som "Enligt studien gjord på X år Y så har...". Detta är en källhänvisning och det ger genast en annan genomslagskraft i argumentet.

  Vi vet ju var Åkesson hämtat sin information, så jag tar mig här friheten att skriva om den första texten för att följa en proper debattform:
  "Vad jag erfar, så är en av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när de bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten, som jag ser det, ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.Detta kan också vara anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna jag ser med islam och islamisering."

  Med några enkla ordförändringar här och där så har texten plötsligt en källa och har därmed ökat trovärdigheten för läsaren, oavsett om man håller med texten eller ej. Nu kan ingen längre påstå att texten är ren lögn, för man visar att det är Åkessons åsikter det handlar om, inte insamlad fakta.
  Det finns egentligen bara en orsak till att den inte skrivits på detta sätt och det är att Åkesson inte vill att du skall läsa det som hans åsikt, utan som ren fakta. Tyvärr har många läst det som just fakta och där är faran med denna retorik.

  Det råkar även vara just det som får den större delen av befolkningen att kalla SD för lögnare och sänker deras trovärdighet som demokratiskt parti. För min del får de gärna fortsätta, men du som läser detta, kom ihåg den enkla regeln, det första du får lära dig på varje debatt-kurs:

 Ändra åsikt efter fakta, inte fakta efter åsikt!

Karlsson: Viljan att döda.


Vill du döda eller misshandla någon för att denne inte passar in på din världsbild? Då är du ett rövhål!


Jag skriver detta strax efter att chocken lagt sig och jag kan tänka klart igen. Chocken blev hård för att det var så oväntat. Det borde inte ha varit oväntat för alla signaler fanns där. Attityden, människors avtrubbning, den allmänna acceptansen... Till slut gick det helt enkelt för långt.

Tidigare under dagen detta är skrivet fick en trebarnsfar sätta livet till för att han inte hejade på samma lag som hans mördare. Jag säger mördare, för de har medvetet misshandlat mannen, vid sina sinnens fulla bruk. Man misshandlar inte någon utan att vilja denna personen illa!
Mördarna ville denna man så illa bara för att han inte passade in på deras världsbild. Enligt dessa så kallade "supportrar" måste alla som inte hejar på deras lag rättas in i ledet och de som hejar på ett annat lag måste slås ner med våld.

Detta är ett beteende som inte bara ses i fotbollsvärlden, ändå blir det så chockande när någon dör där. Djurgårdens coach stod i direktsändning och grät medan han förklarade att han aldrig mött denna man, så chockad var han. Ingen gråter längre när den mördade heter Achmed och fick dö för att färgen på huden var fel och att han kallade Gud för Allah, men situationen är densamma.

Jag avslutar denna korta artikel som jag började: Vill du döda eller misshandla någon för att denne inte passar in på din världsbild så är du ett rövhål!