Mentalt apartheid: relativt obetydlig skillnad mellan jihadister och nynazister.

Det är förvånansvärt hur liten skillnaden är mellan de vi i pressen och vardagstal kallar högerextremister och jihadister. Den största skillnaden verkar ligga hos oss som betraktar grupperingarna. Högerextremister är en ultrakonservativ och reaktionär men heterogen grupp som finns i olika varianter; från nationalsocialistiska greker till den amerikanska kristna extremhögern. Så fort vi tar bort dimensionen "västerländsk" eller kristen så envisas vi med att ge dem andra namn.

Trots att dessa grupperingar är snarlika vi trilskas med att hålla dem separata som om det var en viktig del av ett mentalt apartheid i vårt kollektiva medvetande. De är ofta rasistiska, har djupt konservativa värderingar och ser liberala värden/universella mänskliga rättigheter som ett gissel, jämlikhet är i regel något som totalt försummas och sociala hierarkier premieras ofta, nationen (även om denna definieras på olika sätt inom undergrupperingarna) står över de enskilda individerna inom nationen, förtryck och folkmord är inte ovanligt givet de får substantiell makt och de utgör alltid ett motstånd mot liberala och socialistiska tankeströmningar.

Frågan är varför vi kollektivt känner behovet av att skilja mellan dessa grupper? De har mer gemensamt med varandra än de flesta andra människor som lever i våra västerländska demokratier. De som lever i ett mångkulturellt samhälle har nog i regel mer olika tankesätt än spannet på tankar inom dessa olika högerextremismer.

Gruppernas religiösa tillhörighet kan ha nyhetsvärde, men det är knappast anledning till att tro att det handlar om artskillnader istället för gradskillnader.

Ofrivilligt Perspektiv: Att låta bli att lägga en del av pusslet.

Inom alla grupper formas normer som man förväntas efterleva. Även inom den löst sammansatta gruppen antirasister. Det händer att jag stöter på åsikten: "Tala inte om religion. Du spelar främlingsfientliga partier i händerna."

Det är ett problematiskt sätt att tänka på. Jag tror inte att det är möjligt att tala om politik utan att religion för eller senare kommer upp. Oavsett vad man anser om religion så har den verkningar i samhället. Precis som ideologi har det. 

Sverige är ovanligt sekulariserat. Vi har haft en statskyrka som var förhållandevis öppen; men hur de förr ställt sig till bl a samkönade äktenskap är fortfarande en skam.
Vi är trots vissa snedsteg en av de mer öppna nationerna i världen, alla livsåskådningar ska få plats. Men har vi inte en något förskönad bild av vårt Sverige?

Helt ärligt, hur stor del av Sveriges befolkning trodde att vi skulle ha ett rasistiskt parti i Riksdagen '02?
Sverige är inte immunt mot det vi ser händer i övriga Europa.

Det finns människor inom den Svenska politiken som använder sig av religion för att förtrycka sexuella minoriteter. De hävdar att detta förtryck är himmelskt sanktionerat. En överjordisk auktoritet har tydligen gett dem den rätten.

Det finns även dem som hävdar att vissa religiösa minoriteters rätt att finnas inte är värt att diskutera; att kristendomen och den forna statskyrkan är det som bör vara centralt för vår nation. Indirekt leder det till att majoritetsreligionen får en särställning i samhället.

Det finns till och med personer som tror att religion inte påverkar människor alls; jag hittar dessa från den högra delen av det politiska spektrumet till den vänstra. Ändå finns det människor som ägnar hela sitt liv åt att vara lyckligt praktiserande troende.
Det finns även människor som lever sina liv i skam för att just deras religiösa seder hävdar att man bör leva på ett sätt och inte ett annat.

Religion som fenomen är verkligt. Religion påverkar. Det påverkar människor som är troende i deras vardag, det påverkar människor som inte är troende och det påverkar samhället i stort.

Vi måste kunna prata om det; även vi antirasister. Rasismen lever inte i ett vakuum och det gör inte vi heller.
Religionens koppling till samhället är historiskt relevant, vi kan inte förklara hur vår värld ser ut utan att ha den med i beräkningen, att utesluta religion ur den antirasistiska diskussionen är att medvetet låta bli att lägga en del av pusslet. 

Att inte tala om religion är att spela de främlingsfientliga i händerna.

Skrivet av Johan T-Katiska.