Karlsson: Clarkson och den politiska korrektheten

PC, politically correct, politiskt korrekt. Ordet används som en svordom och alla som inte riktigt gillar att kändisar slänger ur sig rasism blir kallade detta skällsord, men vad betyder ordet egentligen? Vad är det för fel med att vara politiskt korrekt?

Vilken slips?

I tonåren fick jag lära mig betydelsen av politiskt korrekt genom TV-programmet Spin City, det program som introducerade en hel generation till skådisar som Michael J. Fox och Charlie Sheen. Programmet var hyllat för sitt porträtterande av en kulturellt spridd arbetsmiljö, fast på den tiden sa vi bara arbetsmiljö.
I ett av avsnitten hade den klumpiga assistenten fixat ett rättstavningsprogram som tog bort alla "onda" ord från alla dokument. På den tiden var det väldigt stötande att kalla en person "svart" i USA, så detta ändrades till "afro-amerikan". Resultatet blev att det skickades inbjudningar till hela kontoret, där deltagarna ombads att bära "afro-amerikanska slipsar".

Här lektes det lite med konceptet att inte stöta andra. Det togs så långt att det blev stötande åt andra hållet istället. Detta var inte ett försök av seriens skapare att visa att politisk korrekthet är dåligt, utan snarare att visa att politisk korrekthet inte är så automatiskt som många trodde. Man kan inte bara trycka på en knapp på en dator och få alla att sluta stöta varandra. Man kan inte bara censurera bort rasism, kvinno-objektifiering eller sexuella antastningar. Problemet ligger djupare än så, man måste ändra personens sätt att tänka, öppna deras ögon.

Clarksons smäll

Idag ser jag många unga (och även äldre) som ser ordet som ett skällsord. Man säger "Sluta vara så politiskt korrekt hela tiden" som om detta vore något dåligt. Nu senast såg vi Jeremy Clarkson sättas på permanent uppehåll från BBC för att han inte var politiskt korrekt.
Istället för att fansen beskyller Clarkson för att han uttalat sig rasistiskt under pågående hjälpinsamling på bästa live-TV och sedan misshandlat en av sina chefer för att han inte gillade maten, så väljer man istället att beskylla "den politiska korrektheten".
Slagordet "Stop being so politically correct, reinstate Clarkson now" och "Say no to political correctness, share this to tell BBC to reinstate Clarkson now" med en bild på en väldigt ledsen Clarkson cirkulerar friskt på sociala medier.

Clarkson har många gånger tidigare agerat utanför ramen av politisk korrekthet. Redan 1998, alltså innan Top Gear, var han på besök i Birminghams Motorshow, där Hyundai's medarbetare genast anmälde honom till BBC efter att han gått förbi båset och högljutt basunerat ut att de äter hundar där.
2007 beskrev han en Malaysisk bil som "bygd i jungeln av människor med lövskor".
2009 var första gången det pratades om att plocka bort honom från TV-rutan, efter att ha kallat Skottlands statsminister en "enögd, skotsk idiot". Royal National Institute for Blind People och närapå hela skotska parlamentet krävde hans avgång.
2011 gav han sig på hela Walesiska språket och kallade det "en majstång som hetlevrade män kan bete sig nationalistiska runt".
När kommunalarbetarna strejkade för säkrare jobb och rättvisa löner blev han så irriterad över att han inte kunde ta bussen till studion att han under live-sändning basunerade ut "Jag vill avrätta varenda en av dem framför deras familjer".
I en debattartikel hoppade han på självmordsoffer, kallade dem det väldigt nedsättande "Johnny Suicide" och tyckte att tåg som folk hoppat framför bara skall fortsätta åka. "Låt rävarna och fåglarna äta de mjukare bitarna".
2013 fick Top Gear-gänget plocka bort en scen där Clarkson försökt maskera N-ordet med en barnramsa. Klippet updagades av Daily Mirror förra året och Clarksons respons var "Ledsen att jag inte kunde maskera det bättre".

Attacken mot sin chef var inte heller första gången Clarkson uppvisat våldsamma tendenser. 2004 gav han TV-profilen Piers Morgan ett ärr över ögat efter ett knytnävsslag under pågående British Press Awards. Vakter fick tas in för att eskortera Clarkson från platsen.
Han är även ökänd i Storbritannien för att göra vägarna osäkra. Han totalt vägrar att hålla sig till hastighetsgränserna och har farit genom Centrala London i hastigheter upp till 200km/h utan hänsyn till de trånga gatorna eller människorna omkring sig.
Boende i Norra Wales ville 2010 bannlysa honom från hela Wales efter flera år av att ha använt de kommunala vägbanorna som sin privata testbana. Den vägsträcka han använt går bl.a. förbi ett sjukhus och en skola.

Istället för att kritisera Clarkson för sitt beteende så väljer de över 800 000 personerna som under 2 dagar skrev på en namninsamling för att få tillbaka honom till BBC att beskylla TV-kanalen och politisk korrekthet.

Om det är politiskt korrekt att inte vara rasist och att inte misshandla andra personer, då undrar jag varför politisk korrekthet är så dåligt.

Ibland nedsättande

"Politisk korrekthet, alternativt PK, betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att undvika att exkludera, marginalisera eller förolämpa vissa grupper definierade utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera." - Wikipedia

Det handlar alltså om att man integrera konsten att inte förolämpa, exkludera eller tillintetgöra andra än sig själv i ens tankebanor, i ens sätt att vara. Kort sagt: att inte vara rasist, sexist eller anti-person.

Läser vi vidare på Wiktionary ser vi följande läggas till framför varenda betäckning:
"(ibland nedsättande; om språkbruk, idéer, politik eller beteende)"
Där tror jag vi har svaret på våran fråga. Det är egentligen inget fel med att vara politiskt korrekt, termen används bara "ibland nedsättande" om personer som inte vill förolämpa andra baserat på var de kommer ifrån, hur de ser ut, vem de älskar eller vad de har mellan benen.

Längtan efter renhet: förintelsen.

Public Domain. Källa: Wikicommons.

Jesper Nordström läste inför förintelsens minnelsedag den 27 Januari två böcker. Den ena är skriven av Primo Levi, kemist och förintelseöverlevare. Den andra boken är den polskhärstammande sociologen Zygmunt Baumans debutverk.

1944 menar många historiker att kriget redan är slut. Tvåfrontskriget och nederlagen på östfronten är början till slutet. Denna nergång i resurser och nederlag är anledningen till att den judiska kemisten från Italien – Primo Levi – överlevde Auschwitz. Ordern var helt enkelt att inte svälta ihjäl fångarna lika fort då det behövdes mer resurser i krigsindustrin.

Låt det med en gång vara sagt: det var inte meningen att någon skulle komma levande de nazistiska lägren. Först arbeta, sen gasas. Eller gasas direkt.

Efter fyra dagars godsvagnstransport från Italien är det som om Levi fortfarande bevarar sin status som kemist. Han skildrar nämligen lägret med en saklighet som tangerar labbrapportens språk. Om det går att positionera det litterära språket som målande och beskrivande så är inte Levi litterär. Känslouttrycken och adjektiven är få och just därför blir det så mer fasansfullt. För att använda sig av en kanske abstrakt luddig formulering är det som om språket biter sig i läppen och sväljer just för att inte falla ner i total förtvivlan.

Här en moder som packar rena kalsonger för sin treåring som sen går rakt in i gasen. Där en notering om en SS-officer som ritar ett kors på en säng på sjukstugan. Utan kommentar. Men vi förstår.

Att avrättningen skedde just med gas är signifikativt. Nazismen kan beskrivas som den ideologi som drog längtan till renhet, styrka och hygien till den moraliska kollapsens punkt. En av tredje rikets konst och rasideologer – Paul Schultz-Naumburg - lät regissera filmer där ruttna köttbitar med flugor klipps ihop med lika ”myllrande” bilder från de judiska kvarteren. Slutsatsen som publiken förväntas dra är given. Detta är skadedjur som ska utrotas. Förintelsen blir den sociala ingenjörskonstens Anticimex, men här är det inte vägglöss utan sex miljoner människor som förgiftas till döds.

Primo Levis bakgrund som kemist blir i detta sammanhang minst sagt svart galghumor. Så långt den litterära gestaltningen av detta ohyggliga historiska faktum.

Om man är polsk judisk sociolog är det närmast ödesbestämt att man kommer intressera sig för Förintelsen ur ett samhällsperspektiv, vilket Zygmunt Bauman gjort i sitt debutverk ”Holocaust and Modernity”. Det mest ruggiga och provokativa är att han når slutsatsen att Förintelsen inte var en reaktion mot det moderna och upplysningsprojektet utan snarare ett resultat av det. Den byråkratiska processen, modernitetens alienerande baksida ligger bakom att det ens kunde hända. Likt Henry Fords monteringsband gjorde någon ugnarna, en annan framställde gasen ur sockerbetor, en tredje körde tåget, en fjärde snickrade sängarna….

Med resultatet att små handlingar lades ihop till en humanitär katastrof. Bauman har senare använt samma argumentation kring global uppvärmning. En kör bil, en annan släpper ut freon, en tredje tar flyget när man kan ta tåget. Han påvisar också hur själva språket i processen var färgat av en rationell ”nerkylande” terminologi. ”Den slutgiltiga lösningen av ett demografiskt problem”.

Det är inte utan att man ser likheter med den sociala ingenjörskonst som stavas Folkhemmet. I Sverige tvångsteriliserade vi "tattare" och gjorde skallmätningar i frenologisk anda på samer. Det ruggiga är att naturvetenskapens förment objektiva anspråk både varit ursäkt och terminologi kring närmast ofattbara brott mot mänskligheten under 1900-talet.

Texten är signerad Jesper Nordström. Han skriver bl a om litteratur och filosofi på sin blogg Vresigaugglan.

Mentalt apartheid: relativt obetydlig skillnad mellan jihadister och nynazister.

Det är förvånansvärt hur liten skillnaden är mellan de vi i pressen och vardagstal kallar högerextremister och jihadister. Den största skillnaden verkar ligga hos oss som betraktar grupperingarna. Högerextremister är en ultrakonservativ och reaktionär men heterogen grupp som finns i olika varianter; från nationalsocialistiska greker till den amerikanska kristna extremhögern. Så fort vi tar bort dimensionen "västerländsk" eller kristen så envisas vi med att ge dem andra namn.

Trots att dessa grupperingar är snarlika vi trilskas med att hålla dem separata som om det var en viktig del av ett mentalt apartheid i vårt kollektiva medvetande. De är ofta rasistiska, har djupt konservativa värderingar och ser liberala värden/universella mänskliga rättigheter som ett gissel, jämlikhet är i regel något som totalt försummas och sociala hierarkier premieras ofta, nationen (även om denna definieras på olika sätt inom undergrupperingarna) står över de enskilda individerna inom nationen, förtryck och folkmord är inte ovanligt givet de får substantiell makt och de utgör alltid ett motstånd mot liberala och socialistiska tankeströmningar.

Frågan är varför vi kollektivt känner behovet av att skilja mellan dessa grupper? De har mer gemensamt med varandra än de flesta andra människor som lever i våra västerländska demokratier. De som lever i ett mångkulturellt samhälle har nog i regel mer olika tankesätt än spannet på tankar inom dessa olika högerextremismer.

Gruppernas religiösa tillhörighet kan ha nyhetsvärde, men det är knappast anledning till att tro att det handlar om artskillnader istället för gradskillnader.