Karlsson: Yttrandefriheten i Sverige är inte hotad... men...

Yttrandefrihet! Smaka på ordet, se hur det känns i munnen. Vad tänker du på när du läser ordet?
De flesta tänker inte så mycket på det, det har ju alltid funnits där.

Många har på senaste tiden varit rädda att Sverige är på väg att förlora yttrandefriheten. Sverigedemokraternas propaganda blev nedriven i tunnelbanan. Säger man chokladbollens alternativa namn, så får man ju automatiskt rasiststämpeln. Nu kan man ju inte ens måla sitt hus i Falu Rödfärg utan att vara rasist.

Men är det verkligen ett hot mot yttrandefriheten? Yttrandefriheten är friheten att uttrycka sig utan att bli censurerad eller straffad av regeringen.
När det kommer till Sverigedemokraternas anti-rom-kampanj, där var det demonstranter som rev ner dem. Det var inte regeringens beslut och det räknades som civil olydnad. Demonstranterna riskerar straff för att de rev ner reklamen, men Sverigedemokraterna blir inte straffade för att ha uttryckt sig.
Angående bakelsen, vars namn Sunes pappa inte ville uttala, så väntar inget straff från myndigheter när du säger ordet. Du får nog lite onda blickar och av naturliga själ kommer folk runt dig kalla dig för rasist, men det är väl ett uttryck av deras åsikt. Om du inte vill att de skall få säga sitt, när du får säga ditt, så är det inte ett hot mot din yttrandefrihet.
Artikeln om Falu Rödfärg, som florerat friskt runt sociala medier var en satirartikel på satirsidan Vindogat. Detsamma gäller artikeln om vit- och gullök. Återigen är det inte regeringen som censurerar. Samma yttrandefrihet som du värnar om så mycket är det som gör det möjligt för Vindogat att sprida dessa satirartiklar, som sedan används som källor på diverse självutnämnda sannings-sägar-sajter.

Sverige är inte ens i närheten av att förlora yttrandefriheten. När folk säger "det får man väl inte säga i det här landet", så är det inte landets regering som säger ifrån. Det är folket runtom personen. Oftast är det för att personen uttalat sig okänsligt. Då är det yttrandefriheten som möjliggör för personens nära och kära att säga till denne att denne uttalat sig okänsligt.

Däremot finns det andra länder, som påstår sig ha yttrandefrihet, som är på väg åt fel håll. Mest chockande är nog Storbritannien. Landet som ofta går ut i krig i demokratins och frihetens namn sysslar med systematisk censur. Här är det dock inte rasism det handlar om, utan världspolitikens andra heta potatis, upphovsrätten.
Det räcker med att en sajt har ordet "torrent" skrivet i domännamnet för att privatföretag skall kunna lämna in en ansökan till Brittisk domstol, som sedan kan ta beslut att tvinga alla internetleverantörer i landet att blockera tillgång till sidan. Andra saker som kan leda till att en sida blockeras är om ett företag anser att något på sidan strider mot deras upphovsrätt, eller om diskussioner som visar piratismens goda sidor förekommer.
Samtidigt pågår massövervakning, där all kommunikation spelas in för att sedan gås genom med vissa sökalgoritmer. Detta sker i sken av att förhindra terrorism, men hittills har det mestadels använts för att hitta nätpirater.

I Turkiet blockeras Facebook i flera regioner och i dagarna skickade de in en ansökan till Facebook om att ta ner tiotusentals konton, enbart med motivering att ägarna till kontona är kurder.

I Turkmenistan är det endast Regeringen som får tillhandahålla internet. De har satt priset högt för att avskräcka folk från att använda det. Utöver det har de satt hårda spärrar till sidor med information om mänskliga rättigheter, nyhetskällor och alla mailklienter utöver Hotmail, Googlemail och Yahoomail. Dessa tre övervakas av Regeringen!

I Vietnam har Regeringen övertalat Google, Yahoo och Microsoft att ge ut all information om bloggare som använder deras plattformar inom landets gränser. De har skapat en organisation för att gå genom och filtrera bort bloggar som talar illa om Regeringen eller som nämner tidigare regeringar.

Tunisien kräver att alla bloggare skickar in sina uppgifter till Regeringen, så att de kan hålla koll på allt innehåll. Om bloggen publicerar något som Regeringen inte håller med om, så tas hela bloggen ner inom ett dygn.

Detta är bara en handfull av de censurer som pågår runtom i världen. Dessa exempel är seriösa hot mot yttrandefriheten.
Din rätt att säga en bakelses namn, eller måla ditt hus hur du vill, eller använda vilka ingredienser du vill i bakelserna är inte hotad alls.

Om du däremot röstar på ett parti, för att det partiet lovar att du skall kunna säga denna bakelses namn utan att någon får säga något emot, då blir yttrandefriheten hotad på riktigt.

Karlsson: Rachel Dolezal, praktexempel på att ras inte existerar

Ras är en illusion

Få kan ha undgått den storm som uppstod när Rachel Dolezal, NAACP-president för Spokane-distriktet i Washington, påstods vara vit. Detta är ännu ett praktexempel på varför ras inte existerar hos människor.

Det går inte att identifiera någon efter "ras", eftersom det inte finns tillräckligt mycket skillnad mellan människor för att kunna göra den urskillningen. Något som just nu är mycket populärt är att kalla olika hudfärger för raser och man delar då in människor i 4 huvudgrupper. Man är antingen vit, svart, asiat eller uramerikan.

Felet med det tänket är att människor kan ingå i fler än en "ras" och oftast har vi alla inslag från samtliga 4. Höga kindben, låg panna, tunna läppar, flintskallighet, korta ben... Alla dessa kan hittas runt alla jordens hörn.

Hudfärg är därför det som de flesta använder när de pratar om ras, men även där finns många problem. Det främsta problemet är att man utgår från vit som "normal". Om en svart och en vit person har ett barn är barnet lika mycket av båda, men kallas oftast svart. Om denna person får ett barn med en annan vit person är det barnet tre delar vit och en del svart, men ses fortfarande som svart. Så pågår det flera generationer fram, bara för att en del kommer från något som inte är vitt och därför inte "normalt".

Detta kallas i allmänt tal för rasism och därför är det lätt att påstå att de som tror att det finns raser av människor är rasister.

Så, vad är det med Dolezal som gör henne till ett exempel på bristen av ras? Främst det faktum att hon i över 10 år har haft högt uppsatta positioner inom lika-rätts-organisationer, både på privat och statlig nivå, att hon blev president för NAACP i Spokane och att det tog ända tills hennes påstådda föräldrar pekade ut det innan någon ens misstänkte att hon kanske är vit. Även nu, efter att de påstådda föräldrarna har pekat ut henne och hon har sagt upp sig från sin post på NAACP, råder det tvivel. Om hon identifierar sig som svart och om alla runt henne identifierar henne som svart, är hon verkligen vit? Hon har alla kännetecken för en svart person, men hennes föräldrar är ju vita, eller? Ja, där finns ju tvivlet. "Föräldrarna" kan ju också ljuga.

Ras är något så lätt definierbart, för det är något som identifierar varelsen vid blotta anblicken. Du kan genast se om en hund är en St Bernard eller en Labrador. Du kan till och med se om hunden är en blandning mellan båda och genast identifiera båda rasernas attribut. Det samma gäller katter, hästar, ödlor och många, många fler djur. Du kan identifiera olika växters ras väldigt lätt, en Blodorkidé är signifikant olik en Barkeriaorkidé, en Vårtbjörk är lätt att skilja från en Dvärgbjörk. Du kan dock inte identifiera "ras" på det sättet hos människor och det är därför folk just nu tvivlar på om Dolezal är svart eller vit, eller kanske en blandning.

Därför finns det bara en logisk förklaring: Hon har ingen ras. Om det är sant finns det bara en logisk slutsats: Det finns inga raser av människor.

Ofrivilligt Perspektiv: Härskande samtalston mot "uppfattade icke-svenska".

Det här med samtalston kan vara rätt delikat att prata om då människor tenderar ha rätt bestämda uppfattningar om vad som är acceptabelt och inte. En slutsats jag drar är att det har viss betydelse i vårt samhälle då det uppmärksammas och diskuteras rätt frekvent. Kort sagt, människor som grupp tenderar att sätta någon typ av värde på ton även om man tycker radikalt olika angående det hela.

Vissa saker är rätt uppenbara. Om någon t ex skriker så kan det lite beroende på innehållet uppfattas som att någon försöker uppmärksamma något eller att ilska är inblandad. Bortsett från mer eller mindre uppenbara saker så finns det ett antal nyanser som kan vara svåra att uppfatta.

Som samhälle har vi en del begrepp som beskriver detta. Vi talar om sarkasm och ironi, om informell och formell ton, ibland anser vi att någon talar väldigt nedlåtande om eller mot någon och andra gånger kan man förstå att det finns en rätt djupgående välvilja på grund av sättet personen talar.
Exakt vad som är vad kan uppfattas som svårt. Det jobbigaste är nog när människor talar välvilligt om folk men på ett rätt nedlåtande sätt. Det är jobbigt för att personen som talar försöker antagligen vara välmenande men det faktiska innehållet men utformningen gör att det hela blir rätt klumpigt.

Allt som oftast kommer detta i samma format som när man tilltalar och talar om barn. Personen man talar om blir snäll, gullig, fin, duktig, trevlig eller helt fantastisk. När man talar om barn finns det en underförstådd invändning som lyder "...men hen är ett barn så man bör trots den nämnda kvalitén uppfatta barnet som just ett barn och inte en vuxen".
Allra värst blir det folk talar om annat folk som skiljer sig i etnicitet, social klass, sexualitet eller funktion från dem själva. Den där välmenande men första kommentaren blir något sur om det underförstådda är "...trots att personen skiljer sig från mig". Även om det alltid finns utrymme för tolkning som mottagare så är vissa kommentarer svåra att uppfatta på annat sätt än nedlåtande.

Ett exempel som är vanligt är att säga något med innebörden "Jag är inte rasist, men...", därefter framför man någon främlingsfientlig kritik. Efter detta fortsätter man med att presentera någon typ av försonande scenario som delvis skall släta ut kritiken. Det kan se ut på olika sätt men ofta står det nära till hands att syfta till arbetskamrater eller annat folk man möter i ens vardag. Det försonande exemplet kan gå ut på att man "skämtar med X om hens ursprung" och "hen skrattade så hjärtligt att hela ansiktet lös upp".

Med det främlingsfientliga uttalandet som bakgrund upplevs det försonande exemplet som något hånande. Tonen kan uppfattas annorlunda än vad det bokstavliga budskapet ger sken av. Det känns som att personen som framför kritiken och det efterföljande exemplet försöker säga: "Det är så fint att även folk från Eritrea är människor också".

Att uttala något som har denna andemening förutsätter nästan att man har en uppfattning om att folk från andra ställen än den egna regionen är något "socialt efterblivna". Det "fantastiska" sett från kritikerns håll består då i att man blivit motbevisad om att även socialt efterblivna människor kan bete sig på ett vettigt sätt. It's a wicked state of affairs if you ask me.

En dold men rätt illa dold rasism.

Skrivet av Johan T-Katiska. En något längre version av texten finns här: Ofrivilliga Spasmer.

Gästinlägg: Året var 1975, en dramatisk flykt från Chile.

Tryck på bilden för att se inlägget på Facebook.

Jag kan fortfarande skratta högt när jag tänker på ett av mina tidigaste barndomsminnen; vi står ett gäng nyanlända flyktingar från Chile tätt packade, barn och vuxna, i en liten lanthandel i den småländska skogen och min tio Pato står och flaxar för fullt med armarna samtidigt som ett mörkt "PIO! PIO!" kommer ut från hans mun. Syftet med denna uppvisning var att försöka kommunicera med den lilla, gapande gubben som jobbade i affären att vi ville köpa kyckling....

Året var 1975, jag och mina föräldrar bodde på flyktingförläggningen i Moheda efter en dramatisk flykt från Pinochets Chile. På flyktingförläggningen samlades de som visade sig bli de första kvotflyktingarna som Sverige tog emot, unga chilenare som flytt hals över huvud från militärens bödlar och torterare. Det stora flertalet var unga universitetsstudenter, ledare för olika politiska partier, kulturarbetare, akademiker med en förenande stark övertygelse om att det bara skulle dröja några månader innan de skulle återvända till hemlandet för att fortsätta bygga upp det jämlika Chile.

Här föddes också en stark gemenskap som vi barn framförallt var otroligt berikade med, förlusten av våra biologiska släktingar ersattes istället av dessa "tias" och "tios" som älskade att berätta historier för oss, som inkluderade oss i den politiska diskursen genom att lära oss folksånger och barnvisor med ett tydligt socialt budskap och som skämde bort oss med kärlek och uppmärksamhet.

Denna gemenskap fortsatte även efter att det stod klart att återresan inte skulle bli av så snart och vi började spridas ut över Sverige för att finna ett liv, ett arbete, en bostad. Mina föräldrar och jag hamnade i Malmö tillsammans med flera av de andra från förläggningen och det svenska samhället tog emot oss med öppna armar. Vårt vardagsrum blev en samlingspunkt för andra exilchilenare men även för politiskt engagerade svenskar där det planerades olika stödaktioner för Chiles folk till tonerna av Victor Jara och Hoola Bandoola band.

Genom åren har mina tias och tios alltid funnits med i bakgrunden, i kapp med att jag blev äldre började jag lyssna efter deras historier, de historierna som vi barn inte skulle höra men som med tiden blev små skärvor som förklarade.
Förklarade saker som att min ena tio som alltid log me
d handen för munnen gjorde det för att alla hans tänder hade blivit utslagna med ett enda slag från en gevärskolv när han deltagit i en studentprotest, eller varför en annan tio alltid fick tårar i ögonen när jag ville krypa upp i hans knä, därför att jag påminde honom om hans egna lilla flicka som hade försvunnit med sin mamma i en av militärernas massgravar.
För inte så många år sen såg jag en fruktansvärd film som handlade om Villa Grimaldi, en av den chilenska diktaturens värsta tortyrcentra dit många fördes utan att man någonsin hörde av dem igen. Vid något tillfälle kommenterade jag den med en av mina föräldrar som berättade att det var min tia Sonyas historia som hade legat till grund för filmens manus, militärernas kidnappning, tortyren , våldtäkterna och slutligen befrielsen i form av en svensk diplomat. Min vackra tia, med sitt långa, vilda hår och varma famn, som brukade skratta så högt att det kittlade ända ner i magen på mig när jag var liten.

Det är idag, denna 1 maj, exakt 40 år sedan som den här historien började i en liten småländsk by. Den senaste tiden har jag ofta återvänt dit i tanken, minnen som hade fallit i glömska har väckts abrupt av ord som präglat min historia och som nu dominerar det offentliga rummet. Flykting, flyktingförläggning, asyl, exil...
När det för någon månad sen blev en stor debatt kring de syrianska flyktingarnas protester om att placeras i en förläggning på en plats långt från all civilisation kunde jag se stora likheter med när chilenarna kom. Jag blev också smärtsamt medveten över hur det svenska samhället har förändrats i sitt mottagande av dessa människor, de som förlorat allt och som kommer traumatiserade med bara sin överlevnadsinstinkt i bagaget. Det som jag tyckte mig höra i debatten var att vi i Sverige inte längre kan dela med oss av vår välfärd, vi har inte råd att inkludera fler i vårt samhälle, att flyktingmottagandets kostnader raserar folkhemmet som de riktiga svenskar en gång byggt.

Det finns idag ca 47 000 personer i Sverige som har någon anknytning till de första chilenska flyktingarna som kom i mitten på 70-talet, de är antingen födda i Chile, har någon förälder eller mor/farförälder som är född i Chile. Jag blev nyfiken på hur "vi" som grupp har påverkat gamla Svea utöver att introducera chorizon på Malmöfestivalen.

Självklart är vi inte en homogen grupp och inte ens en grupp längre då den ursprungliga gemensamma nämnaren sedan länge försvunnit. Det jag kan se är att ursprungschilenarna i hög utsträckning fick arbete och möjlighet att försörja sig och sina familjer, att känna sig delaktiga i samhället.

Tyvärr har jag inte hittat någon forskning eller statistik men om jag tittar ut i det svenska samhället så kan jag se flertalet riksdagsmän, forskare, mekaniker, proffsfotbollsspelare, förskollärare, internationellt erkända operasångare, framstående kommunpolitiker, restaurangägare, chefsläkare, framgångsrika affärspersoner, lärare, säljare, musiker, kända skådespelare, engagerade socialarbetare, drivna ingenjörer, busschaufförer, och många, många fler som har en sak gemensamt....de har sina rötter i Chile.

Jag skulle vilja påstå att den kostnad som vi initialt belastade den svenska ekonomin med tusenfalt har återbetalats. Vi finns här, det är i Sverige som vi lever våra liv, uppfostrar våra barn, det är här vi är med att snurra runt den svenska ekonomin, vi ger våra ambitioner, våra drömmar och vår styrka till det land som så frikostigt erbjöd oss skydd och en framtid. Vi är ambassadörer när vi reser utanför landets gränser och har till och med varit dörröppnare för många svenska företag och organisationer som valt att etablera sig i Chile efter diktaturens fall.

På denna dag, som är en milstolpe i mitt och min familjs liv, vill jag egentligen bara dela med mig av min historia. En historia som jag ser upprepas i en liten flyktingflickas oroliga ögon och som jag hoppas du kan hjälpa mig att förmedla till henne...att det kommer att bli bra. Du kommer att möta goda människor som kan trösta, stötta, leda varsamt framåt. Du kommer att här finna en god, bördig jord att plantera om dina sargade rötter i och du kommer att växa dig stark och likt trädet kunna sträcka ut din krona mot framtiden. En framtid som är vår gemensamma och som vi alla ansvarar för.

För jag vill leva, jag vill dö i Sverige!

Text av Tammy Jara.

Karlsson: Tack till dig som ser till att tiggeriet hatas, ett svar till Bo Sjögren

Denna text är ett svar på Bo Sjögrens artikel på HD.se. Första passagen är en något modifierad version av originalet.

"Tack till dig som medverkar till att understödja och utveckla hatet på våra gator och torg. Tack till dig som genom detta förhållningssätt medverkar till försämringen av våra tillstånd. Tack till er som tycker att våra skatter ska användas för att ytterligare utveckla, bistå och fördjupa denna förnedrande verksamhet.

Ni som häller vatten och kaffe och spottar på de som har pappmuggar utanför våra butiker. Du som genom denna handling tycker dig ta något slags ansvar för dina medmänniskor, utan att reflektera över vad det är du egentligen gör eller över konsekvensen av ditt handlande. Du som inte inser att du genom din handling håller kvar den medmänniska du vill hjälpa i ett passiviserat och förnedrat tillstånd. Du som genom ditt handlande i själva verket förstärker kränkningen, trycker ner och försvagar. Handlar det egentligen inte mer om din egen sinnesro, än om omsorg om en fattig medmänniska? Att du genom ditt handlande vill förhandla dig fri. Från det som skaver. Åtminstone för stunden.

Jag understödjer inte tiggarhatet. Jag tycker att det ska förbjudas. Det är ett riktigt konstaterande att fattigdom inte kan förbjudas, men det betyder inte att vi måste attackera den som blivit fattig eftersom det gör inte denne mindre fattig och leder inte heller till bättre självkänsla för dig. Jag är själv exempel på hur tiggeri har lyft någon från fattigdom! Som företeelse tycker jag tiggarhatet är förfärligt och kan inte förstå att vi i Sverige accepterar och medverkar till denna form av förnedring. Det är vare sig humant eller respektfullt."

Min upplevelse

Det är så lätt att hoppa till slutsatser, när man inte sitter på all fakta. Det är så lätt att tro att den där kvinnan, vars ansikte man inte lagt ens en sekund på att beskåda, är samma kvinna som satt på den platsen igår, eller förra veckan. Det är så lätt att tro att denna kvinna på något sätt antingen försöker lura dig på pengar eller vägrar assimilera sig i samhället och söka socialbidrag, som vanligt, vettigt, svenskt, hederligt folk gör.

Följande text gjorde riktigt ont att skriva, så många minnen som kommer tillbaka. Få personer har hört vad jag nu kommer berätta för er läsare, så jag ber er att ta till er. Den situation jag beskriver härnäst önskar jag inte min värsta fiende!

Jag har suttit på den gatan. Jag har hållt i pappburken och det var ingen trevlig tid. För mig handlade det om att jag en dag, innan mina tonår ens var över, åkte ut på gatan. Jag hade inga pengar, inget jobb, ingen bostad, så jag hamnade i ett tältläger i utkanten av Hisingen, precis vid de gamla tågspåren. Min post hämtade jag en gång i veckan, utan adress är det ju svårt att få något skickat till en, så en bekant agerade brevlåda.
Så kom chocken, jag skulle få en hel månads socialbidrag indraget, för jag hade inte inställt mig till Arbetsförmedlingen, så som de hade beordrat mig per post. Jag försökte få dem att förstå att jag inte kunde läsa all min post varje dag, för jag hade ingen adress, men de lyssnade på regelverk istället för reson.

Så där satt jag, utmärglad, blek, stinkande, hungrig och kall. Trots att jag hade märkeströja och mobiltelefon, så hade jag ingen mat och inga pengar. Samhället hjälpte mig, men "systemet" övergav mig. För att alla skulle få en chans, så turades vi om med våra placeringar. Jag fick vanligtvis sitta utanför Femman-huset, medan en annan satt på andra sidan gatan vid Nils Erikssonsterminalen, en annan satt på andra sidan Nordstan och en fjärde stod vid kungsportsplatsen. Efter lunchtid bytte vi plats, jag satt en stund vid Avenyn och morgonen efter sätter jag mig vid Korsvägen.
Utan denna organisering, så skulle vi konkurrera om samma småslantar och många skulle gå hungriga. Genom att organisera var och när vi placerar oss, så kunde alla få en del. Hade någon ett par slantar över vid kvällning, så la vi det i en samlad pott och på fredags kväll kunde vi lyxa till med lite bröd till grillkorven och kanske till och med en tändare, så vi kunde elda lite och få värma maten först. Ibland hade vi till och med tillräckligt för lite Gladpack för att reparera de improviserade vindskydden vi byggt.
Det var genom en femma här och en tjuga där som jag kunde köpa mat för dagen. Den som någonsin försökt leva på att köpa mat, måltid för måltid, vet att det är betydligt dyrare än att köpa för veckor åt gången, men vad har man för val när man inte har något skafferi, inte har råd med storpack och inte har ork längre att bära varorna?

Utan dessa donationer av förbipasserande, så hade jag inte suttit här idag. Jag hade blivit funnen för sådär 15 år sedan, bredvid de nerlagda tågspåren, svulten till döds, med märkeströja och mobiltelefon, med vänner nära, som ibland till och med kunde komma med bil... Men mat hade vi inte...

Tiggeriet fick mig ur fattigdomen. Till dig som säger att skänka en femma till en tiggare inte hjälper har jag bara en uppmaning: Pröva själv att leva i fattigdom, riktig fattigdom, så får du veta hur det verkligen är.

Karlsson: All Cops Are People, eller Hur Rättfärdigar Man Hat

Hat

Smaka på ordet, känn hur tungan riktigt smackar aggressivt mot tänderna när man säger ordet. "Jag hatar...". Man kan ha många orsaker att känna hat, men idag pratar vi inte om vilket hat som helst, utan att hata någon innan man vet om denne gjort något. Är det någonsin rättfärdigat att hata någon för något man inte vet om denne gjort?

Rättfärdigande

I mina ögon är det korta svaret nej. Man måste alltid se till individen innan man låter hatet flöda.
Denna artikel föds i svallvågorna av ett samtal jag haft över nätet med en person som jag aldrig visste existerade förrän samtalet började. Samtalet har pågått i flera dagar nu och pågår ännu. Vi är inte bara två som pratar, ibland dyker någon annan upp, ger sina två cent och går sedan vidare.
Vi pratar om den andres rädsla och hat när denne ser en polis.

För ett par år sedan hade personen en dålig upplevelse med polismakten när hen blev misstänkt för ett brott som hen två dagar senare friades för. Detta kan vara en väldigt otrevlig upplevelse och det har jag full förståelse för. Vad jag inte förstår är varför hen insisterar på att det är hela ordningsmaktens fel att hen nu känner rädsla för poliser.

Hen rättfärdigar det hela med att det var poliser som trängde sig in i hens hem, som satte handfängsel och släpade ut hen mot hens vilja och låste in hen i ett litet rum i två dagar, medan två kommissarier frågade ut hen. Igen, mycket traumatiskt, men varför hamnar skulden på hela polismakten?

Aha-upplevelse

Jag fick en aha-upplevelse när jag såg hur hatet mot hela polismakten speglade hur många säger att de känner mot andra grupper av människor. Hur många av er läsare har inte hört samma argument föras för att vara rädd för, eller rent av hata muslimer, judar, afrikaner, irakier, kurder, tonåringar, motorcyklister eller någon annan grupp?

Vad är det som får någon att rättfärdiga sitt hat mot en hel folkgrupp baserat på vad ett fåtal individer har gjort?

Två avbrott

Under samtalet blev vi avbrutna ett par gånger. Två av dessa stack ut mer and de andra. Första gången var det en person som också haft en dålig upplevelse, denna gång var det en bekant till personen som råkat illa ut med ordningsmakten under en ung ålder. Hen erkände dock att det kan ha varit de båda som gjort något dumt, men tyckte polisen överreagerade och därför tycker denne att det är ok att hata alla poliser. Hen gick så långt att hen till och med började posta ACAB-länkar (ACAB står för All Cops Are Bastards).

Den andre var något mer chockerande. Hen skrev långa inlägg om hur hen hade varit i samma sits som min diskussionskamrat. Hen hade också väldigt dåliga upplevelser med en grupp människor och hade under många år haft ett hat inombords. Precis som den förste personen hade hen rättfärdigat sitt hat genom att säga till sig själv "Jag vet att det är fel, men de gjorde så mycket skada mot mig".
Hen hade lyckats ta sig ur detta tankesätt efter flera år, men säger att det endast var för att folk omkring hen tog illa upp.

Den stora skillnaden mellan de två var att den förste hatade poliser för att de gjort sitt jobb och den andre hatade sydvästasiater för att en sydvästasiat slagit ner hen i ung ålder.
Den förre är allmänt accepterad, den senare ses som rasist och det accepteras inte i samhället.

Varför?

Det fick mig att fråga mig själv "Varför är polishat accepterat?". Varför kan så många skratta åt någon som går i ACAB-mössa, men vara villig att slå till någon med svastika? Varför är det ok att vända ryggen mot vägen när man ser en polisbil, men ses som oförskämt att göra detsamma om man ser någon från mellanöstern?

Polishatet har gått så långt att kändisar kan skriva fritt om det i kvällspressen utan att folk höjer ögonbrynen. Det finns troligen ingen annan grupp i samhället som är mer accepterat att hata än poliser, utan riktig anledning. Kanske med undantag för advokater, men inte ens en advokat får så kallt bemötande som polisen, utan riktig anledning.

Vi har idag flera generationer som vuxit upp med att det är ok att "vara rädd för Farbror Blå" eller "springa från Babylon". Det är ett hat och en rädsla som sträcker sig över alla gränser. Och ingen har kunnat ge någon riktig orsak till varför hatet är så utbrett.

Döm personer efter vad de har gjort, inte vad personer med samma uniform gjorde mot din kompis farsas kusin för 10 år sedan.


Är detta verkligen så svårt koncept att förstå?

Karlsson: Clarkson och den politiska korrektheten

PC, politically correct, politiskt korrekt. Ordet används som en svordom och alla som inte riktigt gillar att kändisar slänger ur sig rasism blir kallade detta skällsord, men vad betyder ordet egentligen? Vad är det för fel med att vara politiskt korrekt?

Vilken slips?

I tonåren fick jag lära mig betydelsen av politiskt korrekt genom TV-programmet Spin City, det program som introducerade en hel generation till skådisar som Michael J. Fox och Charlie Sheen. Programmet var hyllat för sitt porträtterande av en kulturellt spridd arbetsmiljö, fast på den tiden sa vi bara arbetsmiljö.
I ett av avsnitten hade den klumpiga assistenten fixat ett rättstavningsprogram som tog bort alla "onda" ord från alla dokument. På den tiden var det väldigt stötande att kalla en person "svart" i USA, så detta ändrades till "afro-amerikan". Resultatet blev att det skickades inbjudningar till hela kontoret, där deltagarna ombads att bära "afro-amerikanska slipsar".

Här lektes det lite med konceptet att inte stöta andra. Det togs så långt att det blev stötande åt andra hållet istället. Detta var inte ett försök av seriens skapare att visa att politisk korrekthet är dåligt, utan snarare att visa att politisk korrekthet inte är så automatiskt som många trodde. Man kan inte bara trycka på en knapp på en dator och få alla att sluta stöta varandra. Man kan inte bara censurera bort rasism, kvinno-objektifiering eller sexuella antastningar. Problemet ligger djupare än så, man måste ändra personens sätt att tänka, öppna deras ögon.

Clarksons smäll

Idag ser jag många unga (och även äldre) som ser ordet som ett skällsord. Man säger "Sluta vara så politiskt korrekt hela tiden" som om detta vore något dåligt. Nu senast såg vi Jeremy Clarkson sättas på permanent uppehåll från BBC för att han inte var politiskt korrekt.
Istället för att fansen beskyller Clarkson för att han uttalat sig rasistiskt under pågående hjälpinsamling på bästa live-TV och sedan misshandlat en av sina chefer för att han inte gillade maten, så väljer man istället att beskylla "den politiska korrektheten".
Slagordet "Stop being so politically correct, reinstate Clarkson now" och "Say no to political correctness, share this to tell BBC to reinstate Clarkson now" med en bild på en väldigt ledsen Clarkson cirkulerar friskt på sociala medier.

Clarkson har många gånger tidigare agerat utanför ramen av politisk korrekthet. Redan 1998, alltså innan Top Gear, var han på besök i Birminghams Motorshow, där Hyundai's medarbetare genast anmälde honom till BBC efter att han gått förbi båset och högljutt basunerat ut att de äter hundar där.
2007 beskrev han en Malaysisk bil som "bygd i jungeln av människor med lövskor".
2009 var första gången det pratades om att plocka bort honom från TV-rutan, efter att ha kallat Skottlands statsminister en "enögd, skotsk idiot". Royal National Institute for Blind People och närapå hela skotska parlamentet krävde hans avgång.
2011 gav han sig på hela Walesiska språket och kallade det "en majstång som hetlevrade män kan bete sig nationalistiska runt".
När kommunalarbetarna strejkade för säkrare jobb och rättvisa löner blev han så irriterad över att han inte kunde ta bussen till studion att han under live-sändning basunerade ut "Jag vill avrätta varenda en av dem framför deras familjer".
I en debattartikel hoppade han på självmordsoffer, kallade dem det väldigt nedsättande "Johnny Suicide" och tyckte att tåg som folk hoppat framför bara skall fortsätta åka. "Låt rävarna och fåglarna äta de mjukare bitarna".
2013 fick Top Gear-gänget plocka bort en scen där Clarkson försökt maskera N-ordet med en barnramsa. Klippet updagades av Daily Mirror förra året och Clarksons respons var "Ledsen att jag inte kunde maskera det bättre".

Attacken mot sin chef var inte heller första gången Clarkson uppvisat våldsamma tendenser. 2004 gav han TV-profilen Piers Morgan ett ärr över ögat efter ett knytnävsslag under pågående British Press Awards. Vakter fick tas in för att eskortera Clarkson från platsen.
Han är även ökänd i Storbritannien för att göra vägarna osäkra. Han totalt vägrar att hålla sig till hastighetsgränserna och har farit genom Centrala London i hastigheter upp till 200km/h utan hänsyn till de trånga gatorna eller människorna omkring sig.
Boende i Norra Wales ville 2010 bannlysa honom från hela Wales efter flera år av att ha använt de kommunala vägbanorna som sin privata testbana. Den vägsträcka han använt går bl.a. förbi ett sjukhus och en skola.

Istället för att kritisera Clarkson för sitt beteende så väljer de över 800 000 personerna som under 2 dagar skrev på en namninsamling för att få tillbaka honom till BBC att beskylla TV-kanalen och politisk korrekthet.

Om det är politiskt korrekt att inte vara rasist och att inte misshandla andra personer, då undrar jag varför politisk korrekthet är så dåligt.

Ibland nedsättande

"Politisk korrekthet, alternativt PK, betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att undvika att exkludera, marginalisera eller förolämpa vissa grupper definierade utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera." - Wikipedia

Det handlar alltså om att man integrera konsten att inte förolämpa, exkludera eller tillintetgöra andra än sig själv i ens tankebanor, i ens sätt att vara. Kort sagt: att inte vara rasist, sexist eller anti-person.

Läser vi vidare på Wiktionary ser vi följande läggas till framför varenda betäckning:
"(ibland nedsättande; om språkbruk, idéer, politik eller beteende)"
Där tror jag vi har svaret på våran fråga. Det är egentligen inget fel med att vara politiskt korrekt, termen används bara "ibland nedsättande" om personer som inte vill förolämpa andra baserat på var de kommer ifrån, hur de ser ut, vem de älskar eller vad de har mellan benen.

Längtan efter renhet: förintelsen.

Public Domain. Källa: Wikicommons.

Jesper Nordström läste inför förintelsens minnelsedag den 27 Januari två böcker. Den ena är skriven av Primo Levi, kemist och förintelseöverlevare. Den andra boken är den polskhärstammande sociologen Zygmunt Baumans debutverk.

1944 menar många historiker att kriget redan är slut. Tvåfrontskriget och nederlagen på östfronten är början till slutet. Denna nergång i resurser och nederlag är anledningen till att den judiska kemisten från Italien – Primo Levi – överlevde Auschwitz. Ordern var helt enkelt att inte svälta ihjäl fångarna lika fort då det behövdes mer resurser i krigsindustrin.

Låt det med en gång vara sagt: det var inte meningen att någon skulle komma levande de nazistiska lägren. Först arbeta, sen gasas. Eller gasas direkt.

Efter fyra dagars godsvagnstransport från Italien är det som om Levi fortfarande bevarar sin status som kemist. Han skildrar nämligen lägret med en saklighet som tangerar labbrapportens språk. Om det går att positionera det litterära språket som målande och beskrivande så är inte Levi litterär. Känslouttrycken och adjektiven är få och just därför blir det så mer fasansfullt. För att använda sig av en kanske abstrakt luddig formulering är det som om språket biter sig i läppen och sväljer just för att inte falla ner i total förtvivlan.

Här en moder som packar rena kalsonger för sin treåring som sen går rakt in i gasen. Där en notering om en SS-officer som ritar ett kors på en säng på sjukstugan. Utan kommentar. Men vi förstår.

Att avrättningen skedde just med gas är signifikativt. Nazismen kan beskrivas som den ideologi som drog längtan till renhet, styrka och hygien till den moraliska kollapsens punkt. En av tredje rikets konst och rasideologer – Paul Schultz-Naumburg - lät regissera filmer där ruttna köttbitar med flugor klipps ihop med lika ”myllrande” bilder från de judiska kvarteren. Slutsatsen som publiken förväntas dra är given. Detta är skadedjur som ska utrotas. Förintelsen blir den sociala ingenjörskonstens Anticimex, men här är det inte vägglöss utan sex miljoner människor som förgiftas till döds.

Primo Levis bakgrund som kemist blir i detta sammanhang minst sagt svart galghumor. Så långt den litterära gestaltningen av detta ohyggliga historiska faktum.

Om man är polsk judisk sociolog är det närmast ödesbestämt att man kommer intressera sig för Förintelsen ur ett samhällsperspektiv, vilket Zygmunt Bauman gjort i sitt debutverk ”Holocaust and Modernity”. Det mest ruggiga och provokativa är att han når slutsatsen att Förintelsen inte var en reaktion mot det moderna och upplysningsprojektet utan snarare ett resultat av det. Den byråkratiska processen, modernitetens alienerande baksida ligger bakom att det ens kunde hända. Likt Henry Fords monteringsband gjorde någon ugnarna, en annan framställde gasen ur sockerbetor, en tredje körde tåget, en fjärde snickrade sängarna….

Med resultatet att små handlingar lades ihop till en humanitär katastrof. Bauman har senare använt samma argumentation kring global uppvärmning. En kör bil, en annan släpper ut freon, en tredje tar flyget när man kan ta tåget. Han påvisar också hur själva språket i processen var färgat av en rationell ”nerkylande” terminologi. ”Den slutgiltiga lösningen av ett demografiskt problem”.

Det är inte utan att man ser likheter med den sociala ingenjörskonst som stavas Folkhemmet. I Sverige tvångsteriliserade vi "tattare" och gjorde skallmätningar i frenologisk anda på samer. Det ruggiga är att naturvetenskapens förment objektiva anspråk både varit ursäkt och terminologi kring närmast ofattbara brott mot mänskligheten under 1900-talet.

Texten är signerad Jesper Nordström. Han skriver bl a om litteratur och filosofi på sin blogg Vresigaugglan.

Mentalt apartheid: relativt obetydlig skillnad mellan jihadister och nynazister.

Det är förvånansvärt hur liten skillnaden är mellan de vi i pressen och vardagstal kallar högerextremister och jihadister. Den största skillnaden verkar ligga hos oss som betraktar grupperingarna. Högerextremister är en ultrakonservativ och reaktionär men heterogen grupp som finns i olika varianter; från nationalsocialistiska greker till den amerikanska kristna extremhögern. Så fort vi tar bort dimensionen "västerländsk" eller kristen så envisas vi med att ge dem andra namn.

Trots att dessa grupperingar är snarlika vi trilskas med att hålla dem separata som om det var en viktig del av ett mentalt apartheid i vårt kollektiva medvetande. De är ofta rasistiska, har djupt konservativa värderingar och ser liberala värden/universella mänskliga rättigheter som ett gissel, jämlikhet är i regel något som totalt försummas och sociala hierarkier premieras ofta, nationen (även om denna definieras på olika sätt inom undergrupperingarna) står över de enskilda individerna inom nationen, förtryck och folkmord är inte ovanligt givet de får substantiell makt och de utgör alltid ett motstånd mot liberala och socialistiska tankeströmningar.

Frågan är varför vi kollektivt känner behovet av att skilja mellan dessa grupper? De har mer gemensamt med varandra än de flesta andra människor som lever i våra västerländska demokratier. De som lever i ett mångkulturellt samhälle har nog i regel mer olika tankesätt än spannet på tankar inom dessa olika högerextremismer.

Gruppernas religiösa tillhörighet kan ha nyhetsvärde, men det är knappast anledning till att tro att det handlar om artskillnader istället för gradskillnader.

Karlsson: Läser folk mer än titlar?

Jag har länge undrat varför högerextrema bloggar, som Exponerat och Avpixlat, har titlar som inte har mycket med innehållet att göra. Ett färskt exempel är Exponerat's "Bästa cancervården kan inte längre ges pga massinvandringen", en artikel om hur nedskärningar på Karolinska Universitetssjukhuset kan skapa sämre cancervård i framtiden. Artikeln har inget alls att göra med invandring och är egentligen en ren kopia på en artikel från SvD Opinion. Originalartikeln nämner inte invandring en enda gång.
Trots det valdes just "pga massinvandringen" att läggas till i titeln.

Jag tror jag har förstått hur högerextrem media fungerar nu, när jag ser hur SD-anhängare nu attackerar Facebooksidan för Aftonbladet efter att ha publicerat en artikel med titeln "Håkan har byggt jättelik råttfälla – för att fånga sverigedemokrater". Kommentarer som "Tänk om man gjort såhär mot annat parti... Vilka skriverier det hade blivit..." och "IDIOTER både gubben och AFTONBLADET hur kan man lägga energi på sånt när det finns bättre saker att fokusera på. O folk gnäller på RASISTER hmmm detta kallar jag rasistfasoner".

 
Artikeln, som bara är 7 korta paragrafer lång, med två stora bilder för att fylla ut, gör tydligt att verket inte riktigt är en pik mot Sverigedemokraterna, utan snarare en attack mot hela den nuvarande politiska arenan. Råttfällan är mer en symbol om hur de andra partierna försöker "fånga SD i fällan". Håkan erkänner dessutom att han själv är SD-anhängare, trots att han för tillfället är kommunalpolitiker för Socialdemokraterna.

Så fruktansvärt många SD-anhängare som inte ens läst artikeln innan de kommenterar har fått mig att förstå att de inte är intresserade av vad artikeln säger. De vill ha snabba resultat och snabbast resultat får man om man helt blint antar att en artikel kommer handla om en sak baserat på titeln.

Det är så högerextrema bloggar kan komma undan med att kalla sig själva "nyhetskällor" och skriva ogrundade påståenden, antingen helt utan källa eller med andra högerextrema bloggar som källa.

Karlsson: Varför Löfven inte bör ursäkta fascist-stämpeln

Stefan Löfven kallade Sverigedemokraterna för nyfascister efter deras sabotage av budgetomröstningen. Flera toppnamn inom partiet har nu krävt en ursäkt av statsministern.

Det finns många orsaker till varför Löfven inte bör be om ursäkt för uttalandet.
Många tycker att SD i så fall bör be om ursäkt för alla de gånger de kallat alla till vänster om deras egna politik för vänsterextremister. Detta är småaktigt och känns väldigt mycket som sandlådeprat.
Andra känner att SD är landsförrädare och därför förtjänar att hycklas. Även om jag kan hålla med om det, så ursäktar det inte det uttalandet som statsministern gjorde.
Däremot kan vi kolla på hård, kall fakta och se om detta ger utrymme för etiketten.

Wikipedia definierar fascism som en totalitär, nationalistisk och antidemokratisk inställning till omvärlden, med våldsamma metoder och en antidemokratiskt utvald ledare efter ledarprincipen.
Låt oss se om detta passar in på SD:

Totalitär betyder att partiet endast tillåter ett styrande parti. Totalitaristiska stater kallas även diktaturer. Flertalet gånger har SD visat exempel på att hålla med om detta. Allt från tidigare nämnda utnämning av alla andra sittande partier som vänsterextremister till artiklar av ledande politiker, där man kräver saker som kollektiv bestraffning för organisationer (och därmed ett sätt att olagligförklara hela politiska partier om en enda medlem begår brott).

Nationalism handlar inte om att hejja på ett fotbollslag, utan är en världsåskådning där nationens gränser och ursprung är utgångspunkten. Allt utanför gränserna ses som dåligt och endast människor, kulturer och alla ting som har ursprung inom gränserna hör hemma där.
SD har gång på gång visat prov på detta, inte minst när de dagen före budgetomröstningen krävde att de andra partierna omedelbart skulle dra ner på invandringen med 90% för att inte sabotera omröstningen.

Antidemokratiska metoder är något SD använder friskt. När Alliansens ledare Fredrik Reinfeldt avgick fick de en ställföreträdande partiledare, som valts in under ett extrainsatt möte. Nästa år skall hela partiet (inklusive deras väljare) rösta om vem som skall bli den officiella partiledaren. Samma procedur har skett för samtliga 7 partier varje gång ny partiledare skall utses.
SD använder inte denna metod, utan tillsätter sina partiledare under hemliga möten, där endast toppskiktet får vara med. Partiledaren är ofta utsedd väl i förtid, så att denne är redo att ta över så fort den förra är otillgänglig. Det påminner mer om en militär rangordning än ett parti som har ordet demokrat i sitt namn.

Ledarprincipen säger att all makt skall ligga hos en enda person, ledaren. Ledaren är förkroppsligandet av folkets vilja. Det ledaren säger är lag och det bör vara allas åsikt att tycka att ledaren har rätt, även om det ledaren säger inte går att kvantifiera. Med hjälp av censur, propaganda, hemlig polis och utfrysning av alla andra partier ser man till att det endast finns en sanning och denna sanning talas av ledaren.
SD har en lång tradition av försök till censur. Under järnrörsskandalen försökte partiet pressa media till att inte publicera filmen och när filmen publicerats försökte man genom rättsprocesser få filmen tillbakadragen. SD's kommunpolitiker i Norrland försöker censurera kulturfilmer genom ett lagförslag där de skall få bestämma vilken kulturfilm som kommunen skall finansiera. Genom att själva bestämma vilka medier som tillåts på valvakan ser man även till att "rätt sanning" kommer fram.
Propaganda finns det gott om exempel på.
I tidigare länkad tidningsartikel vill man skapa en paraplyorganisation till SäPo, som skall vara ett svenskt "FBI", dvs en polisstyrka som kan arbeta i hemlighet utan att behöva hämta behörighet från övriga rättsväsendet.

Såhär med facit i hand stämmer etiketten fascist in på Sverigedemokraterna. Därför bör Löfven inte ursäkta sitt uttalande!

Karlsson: Hur "invandringsproblemet" bör hanteras

Jag är lika skyldig som de jag beskyller, så jag känner mig lite skenhelig. Därför kommer här en artikel som inte går ut på att klaga på någon annans åsikt, utan visa hur man kan göra det annorlunda (och i mitt tycke bättre).
Så hur löser man problemet med att invandrare tar jobben från de som redan bor i landet?

Först måste vi analysera vad det är som hänt, som gjort att företag kan ta in billigare arbetskraft och hur denna arbetskraft blir så billig.
Vi kan ta ett av de äldsta exemplen, de s.k. "Polska Chaffisarna", chaufförer som kommer från hela Europa för att köra lastbil i Sverige. Eftersom man ofta ser bokstäverna "PL" längst back på flaket har Polen blivit beskyllt för att vara stället som de flesta kommer ifrån (även om detta kan vara för att chaufförer från Polen visar var de kommer ifrån mer än de flesta andra).
De kör billigare, längre och följer inte samma regler som Svensk-registrerade chaufförer. Därför är det billigare att låta dem köra ända från sitt hemland till Sverige och köra runt betongblock och liknande för såväl offentlig som privat sektor.

Detta leder dock till att många Svensk-registrerade chaufförer förlorar sitt jobb och får sitta hemma och stirra på telefonen i hopp om att någon annan skall missa sitt jobb den dagen så man kan bli inkallad i sista stunden.

Det är lätt att säga "stoppa arbetskraftsinvandringen" eller "jobb till Svenskar först", men HUR skall man åstadkomma detta? HUR mäter man vem som är "Svensk" nog?
Man kan ju inte mäta efter medborgarskap, eftersom det är många i Sverige som inte har fått medborgarskap, men som fortfarande behöver ett jobb för att kunna betala skatt, mat och hyra. Skall man då säga att man måste bo i landet för att arbeta där? Ja, det är ju rätt så lätt att fixa med en husvagn eller en byschja, så problemet kvarstår.
Att "stoppa arbetskraftsinvandringen" är inte heller en lösning, då detta skulle förhindra den nyttiga arbetskraftsinvandringen. Man skulle inte längre kunna ta in kunskap som inte finns i landet eller fylla ut med utbildad personal som landet saknar.

För att stoppa den lönedumpande och onyttiga arbetskraftsinvandringen så måste man ta hand om källan till problemet. Det är precis vad våran nya regering försöker göra!
Med hjälp av lagförslag som kräver att människor som arbetar i Sverige skall följa Svensk lagstiftning kommer arbetsgivare inte längre kunna dumpa löner. Med stoppning av åtgärder som Fas3 och ROT/RUT kommer snittlönerna att öka och många oseriösa företag kommer försvinna, vilket leder till justare villkor. Med starkare LO och fackföreningar med mer makt kommer kollektivavtalet börja gälla igen.

Jag sa tidigare att jag inte skulle klaga på andras politik, men nu när jag kommit med alternativ känns det rätt bra att påpeka att SD röstat med Alliansen i samtliga av de förslag som lett till försämring av facket och LO och förstärkning av åtgärder som Fas3 och ROT/RUT.
Det är nästan som om SD verkligen vill ha billigare arbetskraft från utlandet.... fast samtidigt skriker de ju "stoppa arbetskraftsinvandringen".

Karlsson: Är Sverigedemokraterna en folkgrupp?

Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson Rossana Dinamarca blev för en månad sedan anmäld för hets mot folkgrupp för sin tröja, med trycket "SD = Rasister". Justitiekanslern valde i dagarna att lägga ner fallet, med motiveringen att Sverigedemokraterna inte är en folkgrupp.



Detta är inte första gången som en tröja fått SD att anmäla, inte heller är det första gången JK valt att lägga ner fallet i brist på faktiskt brott. Dagen före Riksdagsvalet kunde en man skymtas i Skåne, precis utanför Sverigedemokraternas valstuga, iförd en tröja med en bild på Åkesson, en pistol och texten "Stick hem till 30-talet rassesvin". Skånepolisen var snabbt på plats och mannens tröja blev beslagtagen. SD's representanter på plats valde att anmäla mannen för dödshot. En månad senare lade JK ner fallet med två punkter i sin motivering. Först så gäller tryckfriheten även om trycket sitter på tyg och sedan så måste ett hot ha en viss tyngd bakom sig för att lagen skall se det som ett lagbrott. Endast en tröja med en nidbild räcker alltså inte för att det skall räknas som dödshot.

Låt oss reda ut begreppet "folkgrupp" och se om det verkligen finns ett United States of Åkesson (USÅ).
Om man söker efter definitionen av "folkgrupp" på Wikipedia, så hänvisas man genast till artikeln för "etnisk grupp", där det går att läsa att det generellt finns fyra kategorier som måste uppfyllas för att en grupp skall kallas etnisk grupp.

1) Gruppen är främst endogamisk, det vill säga att de flesta medlemmarna av gruppen gifter sig och förökar sig endast inom den egna gruppen.
Förutom bland mycket dåliga skämt så kan jag inte hitta några tecken på att Sverigedemokrater främst gifter sig med varandra.

2) Gruppen ser sig själva och blir generellt betraktade av utomstående som en särskild kategori.
Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Ny Demokrati, Vit Arisk Makt, Bevara Sverige Svenskt.... Nepp, Sverigedemokraterna är inte ensamma i sin kategori.

3) Gruppen hålls ihop främst genom en föreställning om gemensamt ursprung.
Ja, där hittade vi något som stämmer in fint på Sverigedemokraterna.

4) Gruppen skiljer sig från andra grupper genom unika kulturella särdrag, såsom språk, religion och seder.
Här går juryn något isär. SD använder främst Svenska, men det verkar som om de hittar på flera egna ord. Frågan är om det räknas som eget språk eller ej, speciellt när deras påhittade ord, främst orden "invandringspolitik" och "massinvandring", har hittat sin väg in i Svenskan. Även om religionen främst är Kristendom inom SD så har flera inom gruppen uppvisat tecken på ateism.
De seder som brukas inom gruppen är antingen direkt tagna från andra grupper, eller en mindre avvikelse därav. Ett gott exempel på detta är sången som ofta sjungs runt politiska evenemang, "Sverige för svenskarna, tjalalalala", som ju är tonsatt av bandet Boney M och texten är påhittad av Bevara Sverige Svenskt. Denna låt kan numera ofta höras som "Jimmie Åkesson, Tjalalalala".

Personligen skulle jag säga att de även missar punkt 4. Med endast 1 av 4 kriterier uppfyllda är det rätt så säkert att säga att Sverigedemokrat inte är en etnisk tillhörighet. Därför kan brott mot Sverigedemokrater inte falla in i kategorin "mot Folkgrupp".

Min egna teori om varför SD så ofta misstar uttalanden mot dem som "hets mot folkgrupp" är att deras egna uttalanden så ofta sätts i denna kategori. Många av SD's sittande politiker är åtalade för brott, främst gäller det just hets mot folkgrupp eller andra hatbrott.

Karlsson: Hur Beige blev Bruna Bönor

Jag hör ofta människor prata om olika ord i Svenska språket som innehåller färger och undrar hur man skall kunna säga dessa utan att låta rasistisk. 

Ofta är det på skämt, som den där tröjan med trycket "Jag måste säga chokladboll, men jag kan fortfarande säga vitlök". Detta skämt är närapå 30 år gammalt, men på senare år har det fått en viss politisk laddning. Något hände för ett par år sedan, där "vitlökströjan" slutade vara ett skämt för många och istället blev ett politiskt manifest. Vissa personer började sprida falska inlägg i påhittade tidningar och dessa spreds snabbt över Internet. Många blev upprörda och trodde verkligen det var riktiga artiklar.

Sedan kom de riktiga anmälningarna, de som faktiskt gått vidare och i flera fall fått förändring. Många ser inte riktigt skillnaden och det är det som gör normaliseringen så tydlig. När Thyra, 14 år, förra året anmälde ett färgbolag för att ha namngett "beige" som "hudfärg" var det många som blev upprörda. När artikeln sedan spreds om att "Bruna Bönor" också blivit anmält gick många i taket. Problemet är att den första artikeln är sann, den andra är en manipulerad bild som bara ser ut att komma från Aftonbladet.

För de som fortfarande inte kan se skillnaden vill jag nu reda ut ett par skillnader mellan "fallen".
Att säga att beige är "hudfärg" är att påstå att endast beige hud är normalt. Detta utesluter alla andra färger i hudfärgsskalan. Detta separerar människor baserat på hudfärg och är därför rasistiskt.
Att säga "n-boll" är rasistiskt, då "N-ordet" är rasistiskt laddat, därför förbjuds den benämningen på bakelsen.
Att säga ordet "vit", "beige", "brun" eller "svart" i sig har ingen laddning alls. Potentiell rasistisk laddning anges av kontext, inte av ordet. Därför är dessa ord inte rasistiska och det är därför namn som "vitlök", "bruna bönor" eller "svartmålad" inte anmäls på riktigt.

För den upprörde

Innan du blir upprörd nästa gång du ser att ett namn är på väg att illegaliseras genom en bild på Twitter, ta ett par djupa andetag och följ denna guide:

• Innehåller namnet ett rasistiskt laddat ord?
• Innehåller namnet en normalisering som utgår från en specifik hudfärg?
• Innehåller namnet en kontext som gör ett annars oskyldigt ord rasistiskt?

Om minst en av dessa stämmer så kan artikeln vara sann. Om ingen av dessa stämmer är artikeln garanterat falsk.

Karlsson: Sverige sist med att plocka bort rasismen från Pippi.

Så var det dags för ett förlag att plocka bort ordet "neger" från ytterligare en utgåva av en "Svensk kulturskatt". Denna gången är det Pippi Långstrump som fått en titel ändrad av SVT, i enlighet med de senaste 20 årens utgåvor av böckerna.

För ni visste väl att böckerna blivit omskrivna flera gånger? Jo, titeln "negerkung" ersattes redan 1984 med titeln "härskare av kurrekurredutterna", men eftersom det är mycket svårare att göra om ett ord i en redan inspelad film så fick ordet vara kvar där.

Internationellt fick ordet inte ens följa med från början. Läser du exempelvis den engelska versionen, eller ser den engelska översättningen av filmen, så kallas Efraim Långstrump för "fat white chief" (Den Feta Vita Hövdingen) och på tyska blev det "König auf einer Südseeinsel" (Kung av en Söderhavsö).

Hur var det då Astrid Lindgren tänkte? Jo, redan 1970 talade hon vitt och brett om att hon aldrig skulle gjort Pippi så som filmerna kom ut. Med språkutvecklingen och rättigheternas framfart under tiden mellan filmernas skapande och 1970 erkände hon att det var fel att just då kalla honom för "negerkung". Det finns gott om annan rasism i filmerna förutom detta enda ord och dessa ville hon plocka bort också. Dock hade det inneburit att filmerna hade behövt spelas in igen, något som Lindgren inte hade råd med och Svensk Filmindustri inte ville bekosta, så man nöjde sig med att klippa lite i de befintliga filmerna och redigera böckerna.

Nu har alltså SVT beslutat sig att följa Lindgrens önskan och använder modern filmteknologi för att redigera ut ordet som alltså aldrig hörde hemma i filmen. I alla framtida visningar av filmen på SVT kommer alltså ordet vara borta, men de inspelningar som redan finns och de som distribueras via andra medier än SVT kommer fortfarande ha kvar ordet.

Av dessa orsaker, och av många fler, tycker jag därför det är rejäl överreaktion av riksdagspolitiker att kalla detta "början på Sveriges undergång" och av så många att säga att det förstör hela filmen. Filmen är inte förstörd, den är äntligen komplett!

Gästkrönika: Obehaglig förtidsröstning på Sandvikens stadshus.

I fredags blev jag vittne till en otrevlig händelse när jag besökte Sandvikens stadshus för att förtidsrösta.
Två kvinnor i medelåldern satt vid ett bord och tog emot rösterna, och den ena av dem uttryckte sig nedlåtande om en mörkhyad man som stod före mig i kön.

Av hänsyn till mannen tänker jag inte vara så detaljerad, men jag kan säga så mycket som att han hade glömt att ta med sig röstkortet, och det som fick mig att reagerade var hur den ena kvinnan lät när hon tillrättavisade honom. Självklart ska man informera personer om vad som gäller, och jag är medveten om att saker ibland kan låta värre än de kanske är menade, men kvinnans hätska tonläge och höga suckande fick mig att vässa öronen för att se vart det skulle leda.

När mannen gick därifrån sa kvinnan högt till sin kollega: "Att det ska vara så JÄVLA svårt att förstå. Så mycket krångel och så kanske han inte ens har ett röstkort när det kommer till kritan." Hon verkade nästan ta för givet att vi andra i kön skulle hålla med. Varför skulle hon annars ha pratat så högt?

Jag kunde inte tiga. "Det blir ju inte bättre av att du har den attityden", sa jag. Båda kvinnorna bakom bordet såg ställda ut, som om det plötsligt gått upp för dem vad kvinnan hade sagt. "Nu menade jag ju inte så", sa hon snorkigt. Det blev min tur och ingen av kvinnorna såg mig i ögonen utan stirrade stelt på sina papper.
När jag påpekade för henne att det är hemskt fult att prata om människor på det viset sa hon nonchalant: "Ja, då får jag väl be så hemskt mycket om ursäkt då". Som om det var MIG hon hade talat nedlåtande om. "Jag tycker bara att det är synd att de inte får lära sig hur man röstar när de kommer hit."

När DE kommer hit. Vilka de syftade hon på? Invandrare? Grejen är den att jag hade reagerat på samma sätt oavsett vem kvinnan hade talat illa om. Jag känner mig själv osäker när det gäller röstning och ställer ofta många frågor av rädsla för att göra fel. Men med personer som henne på plats känner man sig inte direkt bekväm att be om hjälp.

När jag kom hem kände jag mig fortfarande illa till mods, så jag bestämde mig för att ringa Sandvikens kommun för att ta reda på vad som egentligen gäller. Jag blev kopplad till kommunens valadministratör och berättade för henne om händelsen. Hon tackade för att jag hört av mig och lovade att ta upp detta med de ansvariga.

Hon bekräftade även det jag själv tänkt: Att de personer som tar emot rösterna är där för att hjälpa och informera människor, och att det inte är okej att uttrycka sig som kvinnan gjorde. Jag hoppas verkligen att de följer upp händelsen så att det inte upprepas.

Vissa kanske tycker att jag överreagerar, att det inte är en så stor grej. Men det får stå för dem. Jag har aldrig varit typen som tiger när jag ser orättvisor. Och som jag sa tidigare, det hade lika gärna kunnat vara jag som hade missuppfattat röstningsprocessen.

Frågan är bara om hon hade uttryckt sig på samma sätt om någon som ser "etniskt svensk" ut?

Skrivet av Dennis Alexis Hellström

Gästinlägg: Svarta och vita, tillsammans mot dom rika!

Det är jävligt lätt att skylla på att invandringen är det som kostar samhället mest. Men att dom rika blir allt mer rika är det ingen som gnäller på. SD röstar 9 av 10 gånger med Alliansen. Vilket har inneburit att rika människor har fått skattelättnader och lättare kan förvara sina cash i skatteparadis.

På så sätt ser inte Sverige röken utav dessa skattepengar. Skattepengarna som försvinner skulle man istället kunna ha lagt på skolan, sjukvården och äldreomsorgen.

Så snälla, var inga klassförrädare i valet!
Svarta och vita, tillsammans mot dom rika!

Länk: www.9av10.com
 

// Signerad J.K. - Fabriksarbetare.

Bildextra: Ekeroths Citat

Bildextra: Åkessons Citat

Vittnesskildring från en skola i Norrköping:

Vi på Mångfald fick beskrivet för oss av en närvarande hur det var på De Geergymnasiet i Norrköping där rektorn hotade eleverna med polis pga sitt SD-motstånd.

// Nätverket Mångfald.

Klicka för ursprungskälla.

När jag går förbi skolgården så var det en massa fina budskap nedskrivna på asfalten och när jag kollar upp
så ser jag två vaktmästare som håller på "sudda bort" dem med en sjukt stor vattenslang. Eftersom en av vaktmästarna följde efter mig med vattenslangen tills jag gick in så hann jag tyvärr inte filma.
Jag går in och i korridoren träffar jag mina vänner som berättar för mig att vaktmästare och vuxna från skolledningen hade tagit ner alla lappar som några vänner hade satt fast på väggar, skåp, osv, som hade anti-rasistiska/nazistiska budskap

När min första lektion var över började läraren säga "gör inte bort er", "ge dem inte skäl till att fortsätta med sitt parti", "kom ihåg att alla på De Geer är straffmyndiga, så ni MÅSTE låta dem prata". Praktiskt taget så sa hen till oss i slutet att vi inte fick protestera på ett stökigt sätt. Det var lärare som hade hört rykten om att någon skulle tända en smällare, men det hade absolut ingen planerat. Så arg som jag var bestämde mig för att konfrontera läraren framför klassen och säga att vi också har rättigheter och så som hen försvarade SDarnas yttrandefrihet så borde hon också stå upp för vår.

Föreläsningen blev 20 min försenad. Vi fick inte vända våra stolar som vi elever en vecka innan hade planerat, så vi vände ryggarna istället. Vi buade åt några av hennes svar och applåderade högt när våra klasskamrater ställde frågor till henne, bl.a. han som frågade artigt "ursäkta, men när ska du dra härifrån?"

Det fanns två snubbar som var typ "undercover"-poliser. Och 2-3st som man såg långtifrån att de var poliser. Rektorn sa till oss att lägga av eftersom det bidrog till en dålig stämning i aulan. Han sa också att vi måste lära oss att "tycka rätt". Det var så många elever som frågade henne (Paula Bieler, red. anm.) frågor angående invandring osv, och till slut så sa hon till en "vi går till nästa fråga för jag tänker inte ha en diskussion här med dig".

Det var menat att 1:or, 2:or och 3:or skulle få vara närvarande vid föreläsningen, men rektorn sa innan allt började att "1:orna får gå. Det får inte finnas så mycket folk här inne, det handlar om säkerhet".
Norrköpings Tidning kom och berättade för mig och några vänner att "vi har kommit eftersom vi fick ett meddelande om att det var stökigt under föreläsningen".

Vadå stökigt? Skolledningen tog ju för fan våra rättigheter ifrån oss när vi inte fick protestera. Men vi gjorde det ändå fast på ett annat sätt. Vi hade inget val. Dessutom så hade de sagt till oss från början att vara tysta annars skulle vi bli utslängda från aulan (det sa dem förra veckan). Idag erbjöd de oss fri skjuts av polisen om vi ville vara stökiga.