Karlsson: Fallasin och fantasin om SD's 'dubbla parti'

Det verkar som om SD och deras anhängare tror att det finns två partier för varje parti. Ett parti som för politik och ett parti som för sig privat och dessa två är helt separata från varandra.

När partiets medlemmar lever rövare på stan och håller på, så låter det att det är enskilda människors uppfattning. När partiets medlemmar i officiella sammanhang blir utfrysta och deras uttalanden utskällda, så låter det att "partiledarens svar var generella besked på vilka uppfattningar som inte hör hemma i partiet" eller "det var ett exempel".

Var 10% av svenska folket verkligen så långt efter i samhällskunskapen i skolan att de inte förstår att ALLT som partiets medlemmar säger, oavsett om det är i officiella sammanhang eller privat sfär, är uppfattningar som skall delas med partiet? När Reinfeldt säger i privata sammanhang att han tycker ingångslönerna skall dumpas, så är det en uppfattning som generellt delas i partiet. Det är därför Moderaterna är ett parti och det är det som leder folk att bli medlemmar eller stödjare av Moderaterna. När Göran Johansson håller tal om att LO måste få mer makt och att a-kassetaket måste höjas, då delas det av alla Socialdemokrater. Det är kärnan i Socialdemokraternas politik och det är därför man blir medlem i det partiet, om man nu är medlem där.

10% av Svenska Folket tror nu på allvar att det som sägs av högt uppsatta SD-medlemmar i maktposition inte alls har att göra med SD's politik och att dessa medlemmar endast talar för sig själva, men när kamerorna är avslagna är de fullt kapabla att föra den politik de själva vill ha i landsting och riksdag.

Sedan står de alla i kör och gapar "7-klövern gör inget annat än att ljuga för folket"...

Ta avstånd från nazism: inte en höger/vänster-fråga.

Som humanist känner jag att jag bör säga något om de senaste dagarnas händelser kring SvP och demonstrationerna. Det har varit mycket fokus på extremvänsterns utspel och polisens agerande. Det är fullständigt oförsvarbart att använda ammoniak mot polishästar eller att kasta gatsten och dylikt mot polis, nazist och in i folkmassor. Det är också helt oförsvarbart om polisen använder oproportionerligt mycket våld för att lösa sin uppgift.

Men vi får inte göra det här med motdemonstrationer till en höger/vänster-fråga och ta ställning utifrån det. Alla bör veta och komma ihåg att de flesta som går ut på gatan för att visa sitt avstånd mot nazism inte gör det i egenskap av sosse, vänsterpartist eller miljöpartist. Jag har sett gott om alliansfolk på dessa motdemonstrationer. För detta handlar inte om att vara höger eller vänster. Detta handlar om att vara människa och stå upp för mänskliga värden.
Höger och vänster kan bråka om vilken skatteprocent som är bäst, om privatisering är bra eller dåligt eller hur man bäst fixar nya jobb. Men en sak har vi gemensamt, vi värnar alla om mänskliga rättigheter och har en humanistisk människosyn.

I våras var det ett stort manifestationståg mot rasism i Jönköping. Över 1700 personer deltog. Alla partier var välkomna och alla partier var där, utom SD naturligtvis. Moderaterna skämdes inte. De kom i regnjackor med moderaternas logotyp på ryggen och hade med sig banderoller.
Förr kritiserade jag alltid högern för att de inte hjälpte till ordentligt. Det kändes som att vänstern själva fick göra allt jobb för att skydda samhället från rasism, fascism och nazism. Jag har helt ändrat uppfattning om det. Högern syns och högern är med. Jag vet inte om de nyligen har förstått problemet och börjat engagera sig eller om de alltid har varit där bara att jag inte har sett dem. Men det spelar ingen roll. Jag är glad att jag ser dem nu.

Varför ska man kämpa mot nazism? Är inte vår demokrati stark nog för att klara av att ge utrymme även för antidemokratisk propaganda? Dessa tankevurpor har irriterat intellektuella i alla tider. Om man ger antidemokratiska krafter fritt spelrum kan de på helt demokratiska vägar växa sig så stora att de får mandat att avskaffa demokratin.

Så hur ska vi ha det? För att få svar på frågan måste vi gå tillbaka i historien och se hur det har gått förr. Hitler kom inte till makten med helt odemokratiska medel. Han reste land och rike runt och spred nazistisk propaganda med demokratiskt godkända metoder. Hur det sedan gick känner förhoppningsvis alla redan till. För man ska veta en sak, demokrati betyder egentligen bara folkstyre. Om tillräckligt många människor anser att en viss grupp människor bör avlägsnas eller dödas, då är det helt legitimt och demokratiskt att faktiskt förinta dem. 55 miljoner döda människor senare insåg vi att det kanske inte var helt lysande att ge nazister fritt spelrum.

Vi frågar oss gång på gång hur det kunde gå så långt under andra världskriget. Svaret är precis framför våra näsor. Precis såhär kunde det gå så långt. Det vi ser är en upprepning av historien. Medan nazister sprider människoförakt och menar allvar med att avskaffa demokratin så sitter vi och funderar på om det är okej eller inte att nazister får marschera och skrika hatiska slagord på gatorna och vi blir sura på motdemonstranter. Hur många människor kommer att vara döda när vi har diskuterat klart och kommit fram till att nazism är oacceptabelt och oförenligt med en demokratitanke, trots allt? Jag är således helt för att skärpa de lagar som gör det svårare för extrema grupper att hota, hetsa och uppvigla mot folkgrupper samt sprida historie- och faktaförfalskade uppgifter.

Samtidigt kan jag inte poängtera klart nog hur mycket kritik som extremvänster förtjänar. Om man menar allvar med sin humanism så rimmar det väldigt illa att hota och våldföra sig på nazister. För de är de facto människor. Om man menar att alla människor bör bemötas med respekt så kan man inte använda fascistiska metoder. Bortsett från att hat föder hat så är det politiskt självmord att hetsa mot sin motståndare. Om man vill att en person ska lämna nazismen bakom sig måste man erbjuda ett alternativ, öppna sina armar och vara beredd att förlåta. Att rikta okontrollerat hat kommer inte att få någon nazist mer vänligt inställd.

Jag är varken dum eller naiv. Jag vet vad en nazist är och han kommer inte att bli min vän bara för att jag ger honom en kram. Deras hat är chockerande hänsynslöst. De marscherar förbi judiska skolor och skriker hatfyllda slagord på självaste 75årsdagen av kristallnatten. Hatet är djupt och grundar sig ofta i en känsla av att inte vara delaktig i samhället och att alla vill dem illa. Vi måste stå i den här stormen. När de hatar som mest måste vi visa att vi står kvar och kämpar emot, även för deras skull. Vi måste visa dem att deras åsikter är oacceptabla men att de är accepterade och respekterade som människor. Vi måste skälla och debattera och vara förbannade. Men vi får aldrig använda hat, hot och våld eller låsa deras möjligheter att ändra åsikt.

Vi får aldrig ge upp tron på dem som människor och individer. För när vi gör det har vi blivit dem.

På onsdag klockan 10.00 kommer SvP till Hovrättstorget i Jönköping. Kom dit och ta ställning. Men snälla, gör detta till en tillställning värdig en demokrati och med respekt för alla människors lika värde.

Skrivet av Sandra Hila.

Ofrivilligt perspektiv: Marsch och Motdemonstration (Uppföljning).

Helgens demonstrationer mot nazisterna bör först och främst ses som en demokratiyttring. Att orera om en ren genpool, kasta ammoniak (om någon nu gjort det) eller rida på folk med tunga djur bör inte ses som det. Ingen av de nämnda våldsyttringarna kan legitimeras särskilt lätt.
Att folk rör sig ute på gatorna när människofientliga grupperingar får rätt att hålla tal är något en bör hoppas på istället för avråda ifrån. Motsatsen torde sig vara att folk håller sig hemma och inte luftar sina åsikter.

Jag ställde en hypotetisk fråga i en tidigare post: Hade nazisterna ställt in utan tillstånd?
Jag betvivlar att de hade gjort det; folk kommer fortsätta vara nazister och bete sig därefter. Att låta bli att ge nazisterna tillstånd för att hålla torgmöten skulle kunna leda till att man som samhälle lägger bördan på rätt part; nazisterna. Det skulle också vara en signal från samhället att man har lyssnat på alla de människor som demonstrerar. Mobiliseringen i Jönköping, Kärrtorp, Göteborg eller Malmö är inga bagateller.

Samhälleligt engagemang mot nazismen gör det svårt för skiten att slå rot och det i sig är nog viktigare än något förbud. Men att ge motdemonstranter rätt, det vill säga att det medges från myndigheternas håll att nazismen inte ska finnas på våra gator och torg till vilket pris som helst, skulle kunna vara ett en del av detta samhälleliga engagemang. Med tanke på den senaste tidens händelser så är det ett scenario man i alla fall måste fundera på.

Uppenbarligen är många desillusionerade med hur situationen ser ut just nu. Det ger en inte en rätt att bete sig hur man vill som motdemonstrant, men det är ändå i slutändan på statens och polisens planhalva bollen ligger. Med tanke på att polisen och staten har mandat att skydda medborgarnas säkerhet så är det i första hand dem man måste vända sig till för frågor när något väl går fel. 

En demonstration där man slussade iväg nazister istället för antirasister skulle ha varit att föredra. Det i sin tur skulle nog det hjälpa polisen att återfå delar av allmänhetens goda förtroende. Just nu verkar förtroendet sina fortare än någonsin.

Författaren skriver även på Ofrivilliga Spasmer. 

Debattsvar: Det är viktigt att inte sprida myter när vi tar ställning.

Detta är ett debattsvar på ett gästinlägg vi publicerade förra veckan.
// Mångfald

Hej, mitt namn är David, antirasistisk debattör och kriminalvårdare. Det är nog hälften antirasist och hälften kriminalvårdare som gör mig tvungen att besvara det anonyma gästinlägget.
Jag förstår debattörens intentioner med sitt inlägg. Hen vill slita frågorna ur händerna på Sverigedemokraterna och bryta nya frågeställningar. Det förstår jag till fullo, men tyvärr landar det i exakt det vi kritiserade Folkpartiet för att ha gjort under valrörelsen 2006. Debattören levererar en populistisk kravlista på vad vi borde ställa mot nyanlända flyktingar för att ”motverka problemen som vi orsakar när vi tar emot flyktingar”.

Redan den problemformuleringen är problematisk. Det är lite som när Reinfeldt menar att det inte finns någon massarbetslöshet, i alla fall inte bland etniska svenskar mitt i livet. Underförstått, det är invandrarna som är problemet och genast fiskar vi i grumliga vatten. Går det inte att kritisera invandringspolitiken utan att vara rasist? Ja, det gör det, men inte genom att ställa invandrare och flyktingar mot infödda svenskar. Då har vi genast hamnat i fel spår.
Några exempel ger debattören på saker vi inte borde ge flyktingarna. Fängelsehotellen. Vi borde även, enligt debattören, undervisa om lagar och hur man sköter sig i Sverige. Jag kan nog först garantera debattören att människor från andra länder har lika stor insikt i rätt och fel som vanligt folk i allmänhet. Det som stör mig är debattörens undertoner av ”jag är inte rasist, men”, när Hen insinuerar att flyktingar inte förstår rätt och fel. Undrar vart den informationen kommer ifrån? På samma vis fortsätter debattören att dryfta den kända myten om fängelsehotellen. Jag kan direkt avfärda den som trams.

Efter att ha arbetat på anstalt med högsta säkerhetsklass sedan 2010 vet jag vilken outhärdlig smörja den myten är. Det är ett hån mot de tusentals hårt arbetande kriminalvårdare där ute som kämpar mot ett allt hårdare klimat, allt tyngre kriminellt belastade klienter i kombination med säkerhetskrav som ökar, samtidigt som den vårdande biten med rehabilitering, samtal, behandling, klientnära arbete blir en allt viktigare ingrediens. Som klient möts du av höga betongmurar, säkerhetskameror överallt, palestinatråd och celler på 6-7 kvm. Är du dessutom flykting från ett annat land innebär frihetsberövandet oftast slut på kontakten med anhöriga och hemlandet. Jag menar inte att detta är fel, vi måste ha en kriminalvård av hög klass för att kunna möta upp samhällets krav på säkerhet och kontroll. Men det är grovt orättvist att hävda att Sveriges anstalter är hotell. Myten om fängelsehotellen drivs för övrigt hårt av Kent Ekeroth som motionerat i riksdagen om den så kallade ”fängelselyxen”. Det är en känd populistisk myt som saknar bäring i verkligheten.

Kan vi inte bara konstatera det uppenbara. Att folk från andra länder är som oss. De vill också arbeta, men i Sverige tar vi inte hand om kompetensen. Vi har världens mest högutbildade taxichaufförer. Och jag tror nog att de flesta vill lära sig svenska. Testa någon gång att lära dig ett helt nytt språk från grunden i vuxen ålder. Jag beundrar de män och kvinnor som faktiskt lyckats med detta. Fortfarande finns en avdelning på Volvo i Köping där ingen talar svenska. Alla pratar finska. Och jag tror att det även är förbjudet att våldta, råna och mörda där ifrån flyktingarna kommer. Bara det att mördandet står staten för, det är därför de flyr.

Hur ska vi göra då? Vi ska upphöra med att sprida rasistiska myter, konstatera att folk är som oss, bara med andra livserfarenheter, och sluta påstå att flyktingar från andra länder inte kan föra sig i ett demokratiskt öppet samhälle. Om du vill ha ett samhälle för alla, i en öppen demokrati som tar sitt samhällsansvar, då röstar du inte på Sverigedemokraterna, utan på någon av de andra.

Skrivet av David Sällström.

Gästinlägg: Vi ska hjälpa och vi ska ställa krav.

Jag vaknar upp i mitt trygga Sverige och beklagar mig över att sambon inte stängde fönstret, kallt. Samtidigt i Norra Irak dör människor då de måste gömma sig. Utan mat, vatten och skydd från värmen. 
Jag sitter och beklagar mig över att jag måste laga mat innan jag åker till jobbet, medan barn runtom i världen svälter. 
Jag suckar över att få jobba långa pass, för att få en lön som jag egentligen inte ens behöver för att klara mig, medan föräldrar runtom i världen försöker hitta alla möjliga arbeten för att kunna ge sina barn mat. 
Det hade varit ganska skönt att vakna upp och som en väldigt stor del av de rika ländernas befolkning bara bry sig om sina små problem och slå över när nyheterna blir jobbiga. Men jag är stolt över att jag inte fungerar så. 

Samtidigt är det tragiskt att Sverige inte inser problemen som vi orsakar när vi tar hit flyktingar och inte ställer krav. Det är synd att SD, SVP och andra missnöjespartier ska behöva sprida hat för att vi ska förstå. 
Vi SKA ta hit flyktingar, vi SKA hjälpa, det tycker jag till 100%. Men inte utan krav och inte genom att göra det halvdant.
Invandrarna ska integreras, inte placeras på samma ställe. 
Vi måste utbilda om vår kultur och om våra lagar, och inse att detta faktiskt är nyheter för många. Om vi inte utbildar så vet ju inte invandrarna heller när dom gör fel, lätt att peka finger då. 
Vi måste även informera om att det i Sverige ska vara fred, de konflikter man flydde ifrån lämnar man där, eller så får man stanna kvar.

Vi måste visa att det även i Sverige finns konsekvenser, det ska inte vara som att bo på hotell om man bryter mot lagen (Detta självklart gällande ALLA).
Ska du bo i Sverige SKA du försöka lära dig svenska, inget snack om saken. Och du ska gå till AF och försöka få ett jobb, precis som vi andra. 
Vi måste prioritera, vi kan inte ta hit ALLA, från ALLA länder. Omöjligt. Och de som själva kommit hit är tyvärr inte alltid de som främst behöver hjälpen, för det kostar att fly. 
I första hand bör vi skicka ner hjälp till länderna och ta hit de som främst behöver det. Då tycker jag att vi är så "effektiva" som möjligt och DÅ kan vi ta in det antalet som vi gör idag utan att skapa problem.

Så frågan är ju nu Löfven, Reinfeldt, Fridolin och alla andra politiker som vill förbättra Sverige. Vad gör NI? Varför vågar ni inte ta i detta ens med tång? Det är sunt förnuft, det ska inte behöva skapas missnöjespartier för denna frågan, GÖR ERT JOBB! Sluta vara så förbannat rädda för att inte vara politiskt korrekta och ta tag i det som behöver förändras, för Sveriges skull, för flyktingarnas skull och för integrationens skull! Visa varför vi ska rösta på er!

Ofrivilligt perspektiv: Att undvika konsensus.

Bildskapare: Muhammad Rafizeldi.

Vissa skulle säga att rasisternas agenda och politik är så idiotisk att den talar för sig själv. Andra tycker att en fortfarande måste hitta mer effektiva argument för att motverka rasismen. Inte en helt osund tanke kan tyckas, men frågan är om det verkligen behövs?

Personligen tillskriver jag mig det första påståendet: rasismen och fanatismen i Sverigedemokraternas partiprogram står för sig själv. Att det finns ett glapp i form av brist på diskussion kring invandring och integration är i min mening ett falskt påstående. De resterande sju riksdagspartierna har olika åsikter i dessa frågor och SD belyser inte frågorna i nytt ljus.
Kort sagt, invandring och integration diskuteras. Att det inte skulle pratas om är en modern myt som SD när sig på.

Händelsevis är det många SD-motståndare som ekar resonemanget om att invandring och integration undanhålls från den politiska debatten. Ett resonemang jag tror är falskt men som illustrerar att det finns väsentliga skillnader även inom motståndet. När skillnaderna uppdagas manar en hel del personer till att en ska sluta leden; vi bör inte påtala skillnaderna. Det är fel väg att gå och jag ska argumentera varför jag tycker så:

• För att politiska meningsskiljaktigheter och antirasism går att förena. Mångfald i praktiken inkluderar skillnader.
  
  Antirasister av alla kulörer bör våga att ta politiska ståndpunkter utöver motståndet mot rasism. Vädjanden om att "vi måste stå i enad front" eller att antirasister ska hålla något konsensus inom motståndet är orealistiskt. Det är värt att ifrågasätta om det ens är önskvärt till att börja med.

• En behöver inte lägga band på övrigt politiskt engagemang för att antirasismen som rörelse ska vara slagkraftig. Det finns skiljelinjer och en bör uppmärksamma dem.
  
  De som ändå lägger band på sig lever i någon mån upp till nidbilden rasisterna målar upp; att det inte skulle finnas någon skillnad mellan övriga politiska inriktningar utöver deras egen. Med det sagt, risken att leva upp till nidbilder bör inte avskräcka människor från att ha en åsikt. Men att praktisera mångfald och inte bara predika om det är i sig ett argument för uppmärksamma skiljelinjerna inom antirasismen.

Givetvis finns det situationer då en diskussion om uppenbara motsättningar i stil med "marknadsliberalism vs. socialism" kanske inte är av högsta prioritet. Men det är av vikt att dessa diskussioner sker även via antirasistiska forum. Det upplysande samtalet bör ses som ett ideal. Argumentation antirasister emellan skapar ofta den friktion som behövs för att skapa värme och ljus. Diskussionen måste finnas för att det finns lösningar på problem som är bättre än andra. Att våga att tycka olika är viktigt och kan mycket väl verka som en fackla i det likformiga rasistiska mörkret.

• För att försöka leva upp till ett falskt konsensus är ett hinder. Att samtala om det som skiljer antirasister åt är ett steg i rätt riktning för att en ska kunna se antirasismen för vad den är:
  
  Ett brett spektrum av individer och tankegångar, olika infallsvinklar och förklaringsmodeller. Konflikten mellan dessa synsätt kan skapa nya sätt att se på hur folk tillämpar sin antirasism. Det manar en till att räkna med nya aspekter av den rådande situationen, se till de förändringar som sker i samhället och leder till ökad förståelse antirasister emellan.
                                                                                                           
• För att det uttala uppenbara: rasism är alltid rasism.
  
  Men rasismen är inte helt statisk. Den "nya nationalismen" och den högerextrema vågen i Europa är ett tecken på att även rasister anpassar sig och reagerar på samhällsförändringar. Motkraften kan därför inte sträva efter att vara statisk.

Mitt påstående är att det ligger i ens intresse att kritisera ens egen rörelse och att det finns tendenser inom den antirasistiska rörelsen som vill utesluta eller begränsa kritiken. Kritik och meningsskiljaktigheter är en förutsättning till varför antirasismen finns som rörelse till att börja med. Varje vädjan om att lägga band på sig "för sakens skull" bör därför bemötas med skepsis.

Är det trots allt inte just det rasisterna gör? De vädjar folk att lägga band på sig själva för "folkets och nationens skull", etc.

På många sätt är dessa vädjanden början på slutet av det öppna samhället. Det är en tendens en bör vara misstänksam mot. Även om det betyder att en ibland måste kritisera det som en håller mest kärt.

Även publicerat på Ofrivilliga Spasmer.