Ofrivilligt Perspektiv: Marsch och Motdemonstration.



Till att börja med:
motdemonstrationerna i Jönköping är en demokratiyttring. Ett sätt att kräva ansvar och visa missnöje. Det är ett sätt för antifascister och antirasister, oavsett politiskt färg, att ta till vara på våra gemensamma antifascistiska/antirasistiska intressen.
Att argumentera för motsatsen, att det skulle röra sig om ett demokratihinder med motdemonstrationer, är i alla högsta grad att agera medlöpare till fascisterna och rasisterna. De som argumenterar på detta sätt ser nazisternas rättigheter men inte motdemonstranternas. Motsägelsefullt kan tyckas.

Oavsett unkna och människofientliga åsikter ska folk givetvis få tala. Demokrati innefattar både "för" och "emot" och ju snabbare de som vill beskylla motdemonstranterna för allsköns brott fattar att de aldrig kan ställas till svars för vad en nazist gör desto bättre.

En fråga är värd att ställa i sammanhanget skulle kunna vara: Hade nazisterna ställt in utan tillstånd?

Mitt svar är att nazisterna antagligen inte skulle hållit sig borta från gatorna och jag tror det folkliga motstånd som mobiliserades mot dom i Torsdags den första Maj är den bästa lösningen på en dålig situation.
Eftersom jag är av den uppfattningen är det uppenbart att ställa sig den retoriska frågan: Är det bättre att ha en demonstration legitimerad av myndigheterna eller ett förbjudet kaos där alla demonstranter jagas? Inklusive motdemonstranterna?

Givetvis är aspekterna man måste se till många, det hela är inte helt enkelt. Däremot tror jag inte att någon lag eller förbud i världen hindrar folk att vara nazister. Samhälleligt engagemang mot nazismen gör det dock jävligt svårt för den att slå rot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar