Då var vi där igen. December! Tiderna då allt förändras och ingen förändring är rätt. Tiderna då allt skall vara som det varit i alla år, så länge dessa alla år är precis som man minns dem när man var 5 år.
Jag minns den första "jul-gate" som jag råkat ut för. Detta var dock många år innan man började sätta "-gate" som ändelse på allt man tycker är farligt för samhället. Året var 1995, jag var sju och Arne Weise var 65. Han meddelade att han tänkt avgå som programledare för Julaftonsprogrammen i SVT.
Resultatet var ett ramaskri över hela landet och SVT och Weise själv blev överöst med hatbrev och hotbrev. Dessa brydde sig inte Weise om, men eftersom det även kom många vänliga ord om hur man ville att han skulle vara kvar så fortsatte han som programledare.
År 2002 kom det dock fram att det kanske inte var det bästa för Weise, då han länge kämpat med en längre tids sjukdom och åldern började hinna ifatt. Med skakig hand och sorg i rösten tände han ljuset en sista gång i livesänd TV på julafton och jag minns att det kändes mer sorgligt än lyckligt att det var jul. Det blev en dålig stämning över hela rummet när TV'n slocknade den aftonen.
Men visst skall allt vara som vi alltid minns det? Det får vi ju inte tumma på, eller?
År 2003 dök nästa "-gate" upp och folk ville börja kalla chokladbollen för "negerboll" igen, något som man inte kallat bakelsen för sedan sent 80-tal, då Sunes pappa står framför ett helt basketlag från USA och stammande försöker få fram namnet.
Redan då visste man att ordet inte var passande, men 2003 och framåt skall det plötsligt ha blivit accepterat igen, trots att all reson säger ifrån. Plötsligt minns ALLA hur de ALLTID kallat bakelsen för detta, trots att väldigt få verkligen gjort det. Nu skall man försvara sin rätt att säga rasistiska ord på ett "icke-rasistiskt sätt", när det varken ändrar smak eller form på bakelsen.
Men visst, allt skall vara som vi minns det, eller?
Idag "minns" alla hur man sjöng Nationalsången på skolavslutningarna, trots att väldigt få gjort detta. Det var på Nationaldagen som sången sjöngs i skolorna, men sedan dess har ju Nationaldagen blivit en röd dag och därför hörs låten inte i skolorna längre. Detta tolkas som att låten blivit bannlyst, men det är ingen som hindrar dig från att sjunga låten när du vill, var du vill. Det är fullt ok att anordna barnkör i skolan och sjunga låten så högt barnarösterna bara kan, vilken dag på året som helst. Även avslutningsdagen.
Men det skall ju vara som vi minns det, eller? Även om vi minns det fel?
En lågstadieklass hade förra året inte tid att sjunga alla låtar i Luciatåget, eftersom många av barnen även skulle vara med i Kyrkans tåg, så det beslutades att Pepparkaksgubbar skulle vara sången som tas bort. Därför fanns det inte längre något behov av pepparkaksgubbar i tåget och en liten pojke blev besviken. I vanlig ordning trissades det upp till max och redan när pojken står i Kyrkans tåg i full pepparkaksgubbe-uniform kommer första artikeln ut om hur de förbjöds att vara pepparkaksgubbar. Det var ett hot mot hela Svenskheten och plötsligt dök det upp hundratals teorier om hur det var för att den var rasistisk.
Visst, jag kan tycka att blekvita barn i blackface kan vara lite rasistiskt på ett hörn, ungefär som Hollands årliga firande av Black Pete, så om pepparkaksgubben förbjuds av dessa själ kan jag tycka att det är ok... dock finns det ingen större risk att det händer. Det är nämligen väldigt få barn i luciatågen som sminkar sig, det är mest bara kläder.
Men minns vi inte alla hur varenda barn ville vara pepparkaksgubbe det året och hur anti-rasister kom in och blockerade gångarna när tågen skulle förbi? Just det ja, det var en lågstadieklass, ett år som själva beslutade gemensamt att slopa dem.
Men allt måste vara som vi minns det, eller hur?
Det sista jag läst väldigt mycket om är hur orättvist det är att människor inte längre får fira jul i Kyrkan.
Säger vem?
Vad som hände här var att några barn bytte skola när deras gamla skola stängdes. På den gamla skolan hade julavslutningen skett i kyrkan, men den nya hade avslutningen i skolan, som de allra flesta skolorna har. Som med allt annat i denna artikel, så har mediabevakning och förvanskning genom hetsiga argument på något sätt fått alla att "minnas" att de minsann firade jul i Kyrkan med hela klassen. Det finns ingen som hindrar dig att gå till Julottan, men det finns inte heller något som tvingar skolklasserna att gå till kyrkan på julavslutningen. Det kallas religionsfrihet!
Men det skall vara som vi minns, inte som det faktiskt var, eller?
Avslutningsvis vill jag prata om något annat som många minns, men som aldrig hänt. Jag är själv ibland dessa personer.
Jag är helt stensäker på att jag som barn gick till Naturhistoriska Muséet i Göteborg med mina föräldrar och där hänger en blåval med ett kafé i. Jag är helt stensäker på att detta kafé var öppet och vi gick in där och fikade.
Detta är omöjligt, då detta kafé stängdes i bärjan av 1920-talet, trots det tror hundratusentals göteborgare att vi varit där. Ingen vet exakt varför, men det är exakt samma fenomen som de allra flesta "vi har alltid"-argument.
NEJ, vi har inte alltid sagt "negerboll", vi har inte alltid sjungit Nationalsången på skolavslutningen och vi har inte alltid firat jul i kyrkan.
Det är något DU har fått för dig, för att någonstans har berättelserna du hört om andra som "alltid har gjort det" blivit en del av ditt egna minne, på samma sätt som jag minns att jag suttit i valen och ätit chokladboll på mitten av 90-talet, mer än 70 år efter sista kaffet serverats där.
